Några ord, några meningar, några rader

för en vecka sen hade jag fortfarande häcken full, dygnet runt, med grejjer som skulle fixas å donas med. Å då var man fortf inne i det och kände väl som vanligt inte efter hur man mådde eller hur pigg/trött man var. Å vilken baksmäll som kommit nu efter helgen och nu dessa två dgr när Linnéa varit på dagis 5h/dag... Så seg som jag varit, känts som jag har kunnat sova nonstop fast ändå inte. För än är jag inte nere i varv. Det finns liksom inte i mitt huvud att ta det lugnt och bara vara eller ens att börja tänka på vad jag, Sandra, vill göra. När fanns det tid för det sist? 3,5år sedan? Ja inte nu de senaste åren iaf. Många säger till mig att jag ska sträcka på mig nu och vara riktigt nöjd och stolt över mig själv, att jag klarat den här utbildningen (som är tuff ändå) samtidigt som att ha varit gravid en gång, haft ett småbarn hemma och sen nu sista terminen en till graviditet. Och klarat det rätt igenom, med att ha kämpat men ändå klarat mig bra. Å det är nog som några säger att jag inte förstår själv vad jag klarat av. Kanske är det så. För, det var ju bara något som skulle klaras av och bli färdigt??!!! Å inte ger jag upp, då blir det ju aldrig färdigt, så roligt är det inte att vara student även om det är väldigt intressant. Så ja, jag kanske kommer igen och blivit mer av mig själv igen nästa vecka när jag förhoppningsvis inte har känslan i mig att luften gått ur mig. Känner mig helt tom. Men ändå så full av glädje och kärlek för de personer jag har här hemma och de runt i kring mig. Att verkligen få tid att njuta av sin familj, få vara med på riktigt och ha tid för Linnéas utveckling och framsteg och tokigheter och bus och allting annat. Det är livet det. Idag stod hon och grimaserade framför spegeln och fick se själv när hon vickade på näsan åt höger å vänster... Guu så vi skrattade och då blev det ju ännu roligare! Haha! Det var härligt att se henne upptäcka något nytt och sen att hon gjorde grimaser mer medvetet för att se själv vad som hände. Gounge! Ja, jag är rätt bra ändå. Inte ännu fyllda 25 år, leg. ssk, mamma till ett barn å väntar ett till å har världens bästa sambo!
mer om examensdagen en annan dag...

Livet återvänder... Snart blir det vår, förhoppningsvis.

Idag är graviditeten i 32v och 1dag. Mitt blodvärde har stigit(!!!) till 116, men ändå, det är uppåt litegrann iaf!
Å vikten har typ stått stilla i en månad, och det tackar jag för. +10kg än så länge, måtte det inte bli en massa på slutet. Undrar om det blir en pojke eller flicka. Namn, herregud, namn... Igen. Men den här ggn är tjejnamn lättare.. Har nog ett par stycken jag gärna vill ha, pojknamn är det svårare med.. Titta, nu finns det tid att få vara gravid och känna efter och bara vara..