En helg av firande
Ja det började redan i fredags när vi först blev besökta av Hans och Kalle som kom och grattade oss till Linnéa. Sen kom pappa och Agneta förbi och grattade oss tre, de passade även på att gratta mig inför min födelsedag :) Vi åt jättegott som Lars fixat med, grillat första gången för i år, även om vi fick äta i omgångar så var det en bra kväll och vi insåg att vi behövde köpa napp till Linnéa då hon snuttat vid mitt bröst 4-5timmar upprepade gånger och ligger och spottar ut maten när hon inte orkar mer efter att hon ätit ett bra tag.. Å efter att vi fick hem napp i lördags så har det gått jättebra å hon äter fortfarande bra å säger till.. Nu gör vi försök med att träna bort amningsnappen, det fungerar bra om vi inte är för trötta eller att Linnéa tycker det går för segt att få mat :) och även om inte nästäppan sätter stopp för det..
I lördags fyllde jag 23år och Lars fixade fram en lyxfrukost som även innehöll brieost som jag inte ätit på ett år, det satt fint det :) Sen låg det även ett kuvert med ett fint kort i som han skrivit jättegulligt i med skrivstil å så låg det slantar till antingen massage eller spikmatta, det blir en spikmatta :) Den har man lite mer användning utav flera ggr plus att båda kan använda den :) Efter en härlig frukost blev det lite fullt upp, jag bakade kladdkaka å Lars satsade på hembakta marränger som blev super i en marrängswiss sen. Heidi och Jonas tittade förbi över dagen å kvällen och det var riktigt trevligt samtidigt som det fylldes på med fler gratulationer till både mig och Linnéa. Vi satsade på en grillning till kvällen och det blev lika gott det med. Jag hade en jättebra födelsedag å mycket tack till Lars som fixade och donade med allt för att göra min dag lyckad å han lyckades många gånger om ♥
I söndags var det min och Lars dag, vi har varit tillsammans 1år ♥ Tänk vad mycket vi har hunnit med på ett år älskling.. Det kunde man inte ana men tänk vad lyckliga vi är å vad vi åstadkommit :) Vi har hunnit med en resa till Zakynthos, köpt hus, rustat en hel del, gått igenom en graviditet + förlossning och nu har vi en liten bäbis här hemma som gjort att vi blivit en familj, vi tre ♥ Å dagen till all ära så tog vi med pappa först till Furuvik för att kolla på en V70 som inte alls var nå bra å sen vidare till Uppsala å kollade på en Ford Mondeo -01 som gått ca 15000mil å den var som ny nästan, jättefin. Så därnere gjorde vi ett köp på vår ettårsdag och det fick vara våran present till varandra :)
Foton från förlossningen & BB
Första fotot på oss och den första amningsstunden på förlossningen
Dags för vägning och mätning på förlossningen, huh så hemskt och kallt att inte få fortsätta vara i mammas/pappas famn på en liten stund
Här ligger Linnéa och myser å tar det lugnt medan mamma och pappa njuter av fikan på förlossningen
Uppe på BB, dagen efter förlossningen och i en stolt pappas famn, vid pappas bröst kan man sova tryggt
Ligga på mammas bröst är mysigt och även för att känna igen hjärtljuden som hörts i magen
En liten tupplur innan det är dags att åka hem från BB den 17/4 medan pappa flänger å packar våra saker
Första viktkurvan för min del efter förlossningen
Ja, kilona är väl något man väntar spännande på att se försvinna å framför allt känna av det! Och det gör jag redan nu.
Utgångsvikten är från sista besöket hos barnmorskan i Sandviken den 8/4: 91.6kg
(jag gick upp rätt precis 20kg under graviditeten och nästan allt kom de första 6månaderna)
Vikten när vi kom hem från BB den 17/4 var: 87.5kg
vikten den 19/4: 85.7kg
vikten den 21/4: 83.0kg
vikten idag den 24/4: 81.2kg
Det är ovant att vara såhär "lätt", det känns väldigt skönt och att promenera är något jag längtat så efter så det försöker vi hinna med varje/varannan dag med kortare/längre sträckor såhär i början efter vad kroppen klarar av och säger ifrån om.
Nu tror jag att jag ska passa på att njuta i solen lite innan Linnéa vaknar och det är dags för hennes andra bad, i söndags var det ingen större hitt men det kanske kommer när hon vet vad det handlar om :)
Får se om vi får in fotona från den "riktiga kameran" idag, beroende på om Lars hinner med.. Hoppas på det. Det är ju liiiite andra saker vi har i våra tankar nu dygnet runt känns det som :P
...och jag förstår att vissa av er som läst det tidigare inlägget och själv ännu inte varit med om en förlossning tycker det låter otäckt och kanske lite skrämmande? Det fanns en viss rädsla hos mig som berodde på att jag inte visste vad som väntade, men nu i efterhand så känns det verkligen som det var och det var det, en väldigt bra och komplikationsfri förlossning som gick rätt fort precis som vi ville. Man får försöka ta det lugnt och invänta kroppens signaler, för den vet vad den ska göra även om den behöver lite hjälp på traven ibland, vi är ju trots allt kvinnor och våra kroppar är gjorda för detta ;) (tur är väl det, för hur skulle männen överleva detta? :P haha .) Det är väldigt bra om man känner en viss rädsla inför förlossningen att prata med någon om detta innan förlossningen är där, tex med sin barnmorska... Om man nu vet att det är rädsla för jag visste inte riktigt vad jag kände inför förlossningen så det var svårt att prata om det innan det var dags..
Utgångsvikten är från sista besöket hos barnmorskan i Sandviken den 8/4: 91.6kg
(jag gick upp rätt precis 20kg under graviditeten och nästan allt kom de första 6månaderna)
Vikten när vi kom hem från BB den 17/4 var: 87.5kg
vikten den 19/4: 85.7kg
vikten den 21/4: 83.0kg
vikten idag den 24/4: 81.2kg
Det är ovant att vara såhär "lätt", det känns väldigt skönt och att promenera är något jag längtat så efter så det försöker vi hinna med varje/varannan dag med kortare/längre sträckor såhär i början efter vad kroppen klarar av och säger ifrån om.
Nu tror jag att jag ska passa på att njuta i solen lite innan Linnéa vaknar och det är dags för hennes andra bad, i söndags var det ingen större hitt men det kanske kommer när hon vet vad det handlar om :)
Får se om vi får in fotona från den "riktiga kameran" idag, beroende på om Lars hinner med.. Hoppas på det. Det är ju liiiite andra saker vi har i våra tankar nu dygnet runt känns det som :P
...och jag förstår att vissa av er som läst det tidigare inlägget och själv ännu inte varit med om en förlossning tycker det låter otäckt och kanske lite skrämmande? Det fanns en viss rädsla hos mig som berodde på att jag inte visste vad som väntade, men nu i efterhand så känns det verkligen som det var och det var det, en väldigt bra och komplikationsfri förlossning som gick rätt fort precis som vi ville. Man får försöka ta det lugnt och invänta kroppens signaler, för den vet vad den ska göra även om den behöver lite hjälp på traven ibland, vi är ju trots allt kvinnor och våra kroppar är gjorda för detta ;) (tur är väl det, för hur skulle männen överleva detta? :P haha .) Det är väldigt bra om man känner en viss rädsla inför förlossningen att prata med någon om detta innan förlossningen är där, tex med sin barnmorska... Om man nu vet att det är rädsla för jag visste inte riktigt vad jag kände inför förlossningen så det var svårt att prata om det innan det var dags..
Förlossningen 14/4 2009
Ja i tisdags var det som sagt dags, tänk det är en vecka sen redan nu.. Huu så fort tiden går!!
Foton kommer här sen när vi fått in de i datorn :) Nu luktar det bajs här och lillan sover..
Hemma hos mamma en sväng nu när vi skulle ta hand om deras levererade däck och Lars passar på att låna Hans xbox 360 :) Och Linnéa sover när han spelar Guitar Hero med skaplig volym, fast det är rätt skönt att hon kan sova i ljud å oljud samtidigt som hon kan sova när det är knäpptyst. Får se om det blir något bankärende idag i Sandviken. Vi måste handla blöjjor å lite till iaf.
Å ni som vill handla kläder till Linnéa: handla inte strl 56 för det är lagomt nu på bodysar å sånt, å de får gärna vara vida i halsen om de ska dras över huvudet, eller töjjbara eller vad man ska säga... Eller bodysar/kläder som inte behöver dras över huvudet. Vi har lärt oss detta nu och man vill inte göra det obehagligt för henne genom att bråka på krångliga kläder.
Vi åkte tillbaka till förlossningen igen efter lunch när vi samlat oss själva litegrann och även tankarna.. Klockan 12 var vi där och vid ett tiden började jävulskapet till igångsättning med ballong, det är rättare sagt en kateter dom ska sätta in innanför livmoderetappen och sen fyller de den så att diametern blir 3-4cm och när den trillat ut så är man öppen dessa centimeter. Läkare nr 1 lyckades inte med sina två försök och jag tyckte det var riktigt obehagligt och ont gjorde det när de så gott som bände upp en därnere med instrument som såg ut från mitt håll som konsoller i metall samtidigt som de kom åt å nöp mig inne där, aj. De kallade in överläkaren och han var inte snäll i händerna han inte, men det är tydligen nödvändigt för att lyckas det fick jag känna redan när de skulle in å känna hur öppen jag var å hur mogen livmoderetappen var, fyfan... Så han tog i å på nå sätt fick han fast den där ballongen på rätt ställe samtidigt som jag fortsatte kvida och blev mer å mer rädd..
Den ballongen satt inne i 1½ timme ca sen var det dags för de att ha hål på fosterhinnorna så vattnet skulle gå och det gick jättebra med Lars hjälp att ha knogen under rumpan så det blev en bättre vinkel för de att komma åt eftersom jag själv hade en PVK i handen å inte kunde ligga på den.. Efter att vattnet gick så avvaktade de en stund för att se om min kropp satte fart på värkarbetet själv men det var lite klent med det och de ville påskynda det hela lite till så de satte in värkstimulerande dropp som var en blandning av nå hormon + glucoslösning.. Med detta dropp satte det igång rätt snart och de ökade hastigheten ytterligare och mer å mer värkar kom, tillslut blev det för täta värkar än vad man får ha, alltså mer än 6värkar på 10minuter och det var inte lattjolajban för man fick inte vila mycket där, knappt nått alls så de sänkte den och då blev det bättre. Under den här tiden stod jag upp med hjälp av ett gåbord som man kan luta/hänga sig på å detta hjälpte även till på traven att få ner den lilla tösen ytterligare.. Lars var ett jättestort stöd och masserade och grejjade allt för min skull...
Jag började även få lustgas samtidigt som jag hade frågat efter epiduralbedövning men var inte riktigt säker på om jag ville ha den så de gjorde i ordning den utifall att men det behövdes inte när jag fick smak för lustgasen ;) nä men det räckte kändes det som.
Barnmorskan frågade om jag ville lägga mig ner och vila eftersom jag hade stått upp så länge och varit duktig tyckte hon så då blev det att ligga på sidan med ena benet vilandes på ett benstöd å inandas lustgas när man kände att värken började komma.. Jag kände detta samtidigt som man såg på maskinen att mätningen för sammandragningarna i magen ökade och då var det dags för en ny värk. När den lilla hade kommit så pass långt ner i bäcken att hon kom åt kräkreflexpunkten man har därnere så sa jag till Lars att nu mår jag illa, jag tror jag kommer spy... Och han blev lite paff för vi hade inte blivit förberedda på detta illamående så inget hade vi till hjälp just då.. Så han sa bara "väntaaa" och kollade panikslagen runt omkring, men det tog inte många sekunder innan middagen som jag ätit på förlossningen vid femtiden + nyponsoppa å glass kom upp å kom överallt nedanför sängen på den sidan + på sladdar å maskiner å Lars.. Sen efter det fick nå kräkpåsar som sen var mig tillhands också. Barnmorskan kom in å masserade/tröck på punkter på fötterna för att få bort illamåendet och det hjälpte så Lars fortsatte med detta och fick sitta på en stolskant i två timmar å trycka på mina fötter..
Vid den här tiden var klockan runt 21.00 och jag började känna av aningens krystvärkar och rätt snart efter det kom 3e skiftet barnmorska in (vi hade tre olika skift där, först de som jobbade dag, sen em. och sen natt) hon hade bara tänkt komma in och hälsa och berätta vem hon var å att det var hon som jobbade natt men jag sa det att det kändes som det var krystvärkar och hon frågade om hon skulle kolla hur öppen jag var (ingen hade kollat hur öppen jag var sen de tog hål på fosterhinnorna och detta var ca 6timmar sedan) så hon blev lite, eller väldigt paff när hon kände att jag var öppen 9cm.. Då fick hon väldigt bråttom å jag såg henne försvinna å på med plastförkläde, handskar å började snabbt förbereda förlossning.. Värkarna tilltog alltmer och vid 22 så var det riktiga värkar å när huvudet började titta ut så såg de små lockar i håret på Linnéa men jag kände bara smärta, den värsta smärtan var när huvudet skulle ut.. Och när huvudet var påväg ut så stog Lars själv vid mig och såg vad som skedde därnere medan barnmorskan stod en bit bort och grejjade med saker och sen vände väl hon sig om när hon hörde att jag började trycka på så då fick hon lite mer bråttom.. Sängen började krångla när hon skulle ställa om den så hon kunde stå mellan mina ben när det nu var så nära... Efter några krystvärkar till så lära barnmorskan tillkalla en undersköterska som skulle hjälpa till med grejjer och ta hand om mig och Linnéa.
Det tog alltså inte lång tid, klockan 22.37 tittade Linnéa ut och skrek efter bara ett par sekunder, ett skrik vi verkligen ville höra.. Och jag hörde Lars säga att hans ben började skaka och barnmorskan bad honom sätta sig ned, det var hans spänning som släppte litegrann och det kan jag förstå, han hade varit aktiv med mig sedan klockan 13.00 och det lär ju ta på hans krafter också. Jag fick Linnéa till mig på bröstet och det var en underbar känsla samtidigt som hon redan då var stark i nacken och tittade upp på mig.. 22.45 eller nå sånt kom moderkakan å de där ut och allt var helt och såg bra ut.
Sen började det roliga i vilken nummerordningen det är nu... Det var dags att bli sydd, men jag hade inte spruckit mycket alls sa barnmorskan men ändå var detta i klass med ballongen. Jag hade spruckit vid blygläpparna (rätt högt upp, som att man inte är känslig där ändå) samt lite nedåt men inte mycket alls. Det gick inte att slappna av så hon kunde sy, kanske inte så konstigt när man ligger där med benen isär och man har en person som sitter där och sticker en nål i ens underliv och man samtidigt ser henne upp nålen så tråden åker igenom och tråden såg ut att vara väldigt lång så jag såg ju det där.. Det blev Lars tur att hålla Linnéa så jag fick lustgas igen medan jag försökte ta det lugnt.. När detta äntligen var över så fick vi ca en timme över för oss själva med lite fika.. Även här hade Linnéa ammat för första gången och då gick det bra.
De kommer tillbaka å ökar på mitt dropp som jag har kvar och jag var inte lycklig över detta eftersom jag helst av allt ville ha bort detta som satt igång värkarna så jag blev orolig att de ville att det skulle bli mer sammandragningar men det skulle det inte bli.. De ökade droppet tillmaxhastighet och sa att det skulle gå fort, det kändes som en evighet... Sen fick jag heller inte bli av med PVK nålen utan den skulle man ha kvar till BB om man skulle behöva få något snabbt..
Upp och kissade och det gick bra med hjälp och stöd av Lars. Sen var det dags att lägga sig i sängen och få Linnéa hos sig igen medan Lars packade ihop våra saker och sen iväg till BB. Dit kom vi vid 02-tiden.
Första natten på BB gick väl rätt hyffsat, vi hamnade i en tvåbäddssal men var ensamma första natten, vi sov kanske mellan tre å halvåtta, Lars fick ha Linnéa hos sig från halv fem så jag kunde få slappna av när jag sov när jag ändå skulle upp på toa. Första dagen tror jag också gick rätt bra, men vi var ruskigt trötta och Linnéa hade fått en oroväckande nästäppa som hon fortfarande har lite då å då, hon får ingen luft alls genom näsan och det är riktigt otäckt.. Pga detta så blev det avstamp med amningen så barnmorskorna fanns väl tillhands när vi skulle försöka handmjölka å ge mat med sked.. Linnéa bajsar så det knakar i brallorna å beckenbajset som är alldeles grön/svart kom i stora lass. Första läkarundersökningen blev gjord första dan och det gick bra. Vi knusslar å försöker så gott det går att göra rent naveln med topps men inte så lätt på en liten som inte alls gillar det. På kvällen kom pappa förbi och fick se sitt lilla barnbarn.
Andra natten var inte alls rolig, nästäppan var som värst och tillslut fick hon nezeril näsdroppar var 6e timme för att få luft, samtidigt som vi var slutkörda och Linnéa gallskrek och jag grät... så fick vi även in ett till par i rummet.. Det var så skönt att kunna ringa på barnmorskorna så ofta man ville för de var så duktiga och förstående! Efter 03tiden fick vi sova igen litegrann och under dagen var hon lugn då hon kunde andas med hjälp av N-droppar + koksaltdroppar som vi använder fortfarande.. Audionomen kom förbi och skulle kolla hörseln, men det var absolut ingen hitt så hon fick komma tillbaka senare och då gick det bra och testet visade gott resultat. På kvällen kom Lars pappa + Heidi förbi och fick se sitt lilla barnbarn en sväng.
Tredje natten gick jättebra å vi fick sova hela natten bortsett från lite amning å blöjbyten. Läkarundersökning nr 2 efter 48timmar blev gjord och det gick bra det med.. Även prov blev gjorda, kommer inte ihåg vad de heter nu.. Sen kände vi oss redo att åka hem eftersom amningen fungerar jättebra med hjälp av en amningsnapp som ska hjälpa till att Linnéa suger ut bröstvårtorna (många får hjälp utav dessa som har plana bröstvårtor). Vi åkte hem vid 12tiden och hon sover å sover å äter å äter.
Nu i efterhand så känns det som jag/vi hade en jättebra, smidig, komplikationsfri förlossning och det var verkligen värt all möda fast det hade gärna fått gått smidigare med ballongen. Förlossningen gick bra och rätt fort, precis som vi hade önskat. Jag och Lars har pratat mycket om förlossningen och han var och är fortfarande delaktig i allt! Vi har pratat, skrattat över det roliga i förlossningen med kräkningar och hur bråttom barnmorskan fick. Lars finns även där när tårarna kommer och jag även för han, naturligt att våra tårar kommer efter det vi varit med om och hur våra liv förändras och när spänningar släpper och känslor och tankar virvlar runt i en.. Det är absolut värt att vilja föda flera barn sen, så kände jag inte just under förlossningen kan jag lova. Det var verkligen en positiv upplevelse och på strecket man ska kryssa mellan 1-10 hur man upplevde förlossningen så hamnar krysset nu på 10.
Den ballongen satt inne i 1½ timme ca sen var det dags för de att ha hål på fosterhinnorna så vattnet skulle gå och det gick jättebra med Lars hjälp att ha knogen under rumpan så det blev en bättre vinkel för de att komma åt eftersom jag själv hade en PVK i handen å inte kunde ligga på den.. Efter att vattnet gick så avvaktade de en stund för att se om min kropp satte fart på värkarbetet själv men det var lite klent med det och de ville påskynda det hela lite till så de satte in värkstimulerande dropp som var en blandning av nå hormon + glucoslösning.. Med detta dropp satte det igång rätt snart och de ökade hastigheten ytterligare och mer å mer värkar kom, tillslut blev det för täta värkar än vad man får ha, alltså mer än 6värkar på 10minuter och det var inte lattjolajban för man fick inte vila mycket där, knappt nått alls så de sänkte den och då blev det bättre. Under den här tiden stod jag upp med hjälp av ett gåbord som man kan luta/hänga sig på å detta hjälpte även till på traven att få ner den lilla tösen ytterligare.. Lars var ett jättestort stöd och masserade och grejjade allt för min skull...
Jag började även få lustgas samtidigt som jag hade frågat efter epiduralbedövning men var inte riktigt säker på om jag ville ha den så de gjorde i ordning den utifall att men det behövdes inte när jag fick smak för lustgasen ;) nä men det räckte kändes det som.
Barnmorskan frågade om jag ville lägga mig ner och vila eftersom jag hade stått upp så länge och varit duktig tyckte hon så då blev det att ligga på sidan med ena benet vilandes på ett benstöd å inandas lustgas när man kände att värken började komma.. Jag kände detta samtidigt som man såg på maskinen att mätningen för sammandragningarna i magen ökade och då var det dags för en ny värk. När den lilla hade kommit så pass långt ner i bäcken att hon kom åt kräkreflexpunkten man har därnere så sa jag till Lars att nu mår jag illa, jag tror jag kommer spy... Och han blev lite paff för vi hade inte blivit förberedda på detta illamående så inget hade vi till hjälp just då.. Så han sa bara "väntaaa" och kollade panikslagen runt omkring, men det tog inte många sekunder innan middagen som jag ätit på förlossningen vid femtiden + nyponsoppa å glass kom upp å kom överallt nedanför sängen på den sidan + på sladdar å maskiner å Lars.. Sen efter det fick nå kräkpåsar som sen var mig tillhands också. Barnmorskan kom in å masserade/tröck på punkter på fötterna för att få bort illamåendet och det hjälpte så Lars fortsatte med detta och fick sitta på en stolskant i två timmar å trycka på mina fötter..
Vid den här tiden var klockan runt 21.00 och jag började känna av aningens krystvärkar och rätt snart efter det kom 3e skiftet barnmorska in (vi hade tre olika skift där, först de som jobbade dag, sen em. och sen natt) hon hade bara tänkt komma in och hälsa och berätta vem hon var å att det var hon som jobbade natt men jag sa det att det kändes som det var krystvärkar och hon frågade om hon skulle kolla hur öppen jag var (ingen hade kollat hur öppen jag var sen de tog hål på fosterhinnorna och detta var ca 6timmar sedan) så hon blev lite, eller väldigt paff när hon kände att jag var öppen 9cm.. Då fick hon väldigt bråttom å jag såg henne försvinna å på med plastförkläde, handskar å började snabbt förbereda förlossning.. Värkarna tilltog alltmer och vid 22 så var det riktiga värkar å när huvudet började titta ut så såg de små lockar i håret på Linnéa men jag kände bara smärta, den värsta smärtan var när huvudet skulle ut.. Och när huvudet var påväg ut så stog Lars själv vid mig och såg vad som skedde därnere medan barnmorskan stod en bit bort och grejjade med saker och sen vände väl hon sig om när hon hörde att jag började trycka på så då fick hon lite mer bråttom.. Sängen började krångla när hon skulle ställa om den så hon kunde stå mellan mina ben när det nu var så nära... Efter några krystvärkar till så lära barnmorskan tillkalla en undersköterska som skulle hjälpa till med grejjer och ta hand om mig och Linnéa.
Det tog alltså inte lång tid, klockan 22.37 tittade Linnéa ut och skrek efter bara ett par sekunder, ett skrik vi verkligen ville höra.. Och jag hörde Lars säga att hans ben började skaka och barnmorskan bad honom sätta sig ned, det var hans spänning som släppte litegrann och det kan jag förstå, han hade varit aktiv med mig sedan klockan 13.00 och det lär ju ta på hans krafter också. Jag fick Linnéa till mig på bröstet och det var en underbar känsla samtidigt som hon redan då var stark i nacken och tittade upp på mig.. 22.45 eller nå sånt kom moderkakan å de där ut och allt var helt och såg bra ut.
Sen började det roliga i vilken nummerordningen det är nu... Det var dags att bli sydd, men jag hade inte spruckit mycket alls sa barnmorskan men ändå var detta i klass med ballongen. Jag hade spruckit vid blygläpparna (rätt högt upp, som att man inte är känslig där ändå) samt lite nedåt men inte mycket alls. Det gick inte att slappna av så hon kunde sy, kanske inte så konstigt när man ligger där med benen isär och man har en person som sitter där och sticker en nål i ens underliv och man samtidigt ser henne upp nålen så tråden åker igenom och tråden såg ut att vara väldigt lång så jag såg ju det där.. Det blev Lars tur att hålla Linnéa så jag fick lustgas igen medan jag försökte ta det lugnt.. När detta äntligen var över så fick vi ca en timme över för oss själva med lite fika.. Även här hade Linnéa ammat för första gången och då gick det bra.
De kommer tillbaka å ökar på mitt dropp som jag har kvar och jag var inte lycklig över detta eftersom jag helst av allt ville ha bort detta som satt igång värkarna så jag blev orolig att de ville att det skulle bli mer sammandragningar men det skulle det inte bli.. De ökade droppet tillmaxhastighet och sa att det skulle gå fort, det kändes som en evighet... Sen fick jag heller inte bli av med PVK nålen utan den skulle man ha kvar till BB om man skulle behöva få något snabbt..
Upp och kissade och det gick bra med hjälp och stöd av Lars. Sen var det dags att lägga sig i sängen och få Linnéa hos sig igen medan Lars packade ihop våra saker och sen iväg till BB. Dit kom vi vid 02-tiden.
Första natten på BB gick väl rätt hyffsat, vi hamnade i en tvåbäddssal men var ensamma första natten, vi sov kanske mellan tre å halvåtta, Lars fick ha Linnéa hos sig från halv fem så jag kunde få slappna av när jag sov när jag ändå skulle upp på toa. Första dagen tror jag också gick rätt bra, men vi var ruskigt trötta och Linnéa hade fått en oroväckande nästäppa som hon fortfarande har lite då å då, hon får ingen luft alls genom näsan och det är riktigt otäckt.. Pga detta så blev det avstamp med amningen så barnmorskorna fanns väl tillhands när vi skulle försöka handmjölka å ge mat med sked.. Linnéa bajsar så det knakar i brallorna å beckenbajset som är alldeles grön/svart kom i stora lass. Första läkarundersökningen blev gjord första dan och det gick bra. Vi knusslar å försöker så gott det går att göra rent naveln med topps men inte så lätt på en liten som inte alls gillar det. På kvällen kom pappa förbi och fick se sitt lilla barnbarn.
Andra natten var inte alls rolig, nästäppan var som värst och tillslut fick hon nezeril näsdroppar var 6e timme för att få luft, samtidigt som vi var slutkörda och Linnéa gallskrek och jag grät... så fick vi även in ett till par i rummet.. Det var så skönt att kunna ringa på barnmorskorna så ofta man ville för de var så duktiga och förstående! Efter 03tiden fick vi sova igen litegrann och under dagen var hon lugn då hon kunde andas med hjälp av N-droppar + koksaltdroppar som vi använder fortfarande.. Audionomen kom förbi och skulle kolla hörseln, men det var absolut ingen hitt så hon fick komma tillbaka senare och då gick det bra och testet visade gott resultat. På kvällen kom Lars pappa + Heidi förbi och fick se sitt lilla barnbarn en sväng.
Tredje natten gick jättebra å vi fick sova hela natten bortsett från lite amning å blöjbyten. Läkarundersökning nr 2 efter 48timmar blev gjord och det gick bra det med.. Även prov blev gjorda, kommer inte ihåg vad de heter nu.. Sen kände vi oss redo att åka hem eftersom amningen fungerar jättebra med hjälp av en amningsnapp som ska hjälpa till att Linnéa suger ut bröstvårtorna (många får hjälp utav dessa som har plana bröstvårtor). Vi åkte hem vid 12tiden och hon sover å sover å äter å äter.
Nu i efterhand så känns det som jag/vi hade en jättebra, smidig, komplikationsfri förlossning och det var verkligen värt all möda fast det hade gärna fått gått smidigare med ballongen. Förlossningen gick bra och rätt fort, precis som vi hade önskat. Jag och Lars har pratat mycket om förlossningen och han var och är fortfarande delaktig i allt! Vi har pratat, skrattat över det roliga i förlossningen med kräkningar och hur bråttom barnmorskan fick. Lars finns även där när tårarna kommer och jag även för han, naturligt att våra tårar kommer efter det vi varit med om och hur våra liv förändras och när spänningar släpper och känslor och tankar virvlar runt i en.. Det är absolut värt att vilja föda flera barn sen, så kände jag inte just under förlossningen kan jag lova. Det var verkligen en positiv upplevelse och på strecket man ska kryssa mellan 1-10 hur man upplevde förlossningen så hamnar krysset nu på 10.
Foton kommer här sen när vi fått in de i datorn :) Nu luktar det bajs här och lillan sover..
Hemma hos mamma en sväng nu när vi skulle ta hand om deras levererade däck och Lars passar på att låna Hans xbox 360 :) Och Linnéa sover när han spelar Guitar Hero med skaplig volym, fast det är rätt skönt att hon kan sova i ljud å oljud samtidigt som hon kan sova när det är knäpptyst. Får se om det blir något bankärende idag i Sandviken. Vi måste handla blöjjor å lite till iaf.
Å ni som vill handla kläder till Linnéa: handla inte strl 56 för det är lagomt nu på bodysar å sånt, å de får gärna vara vida i halsen om de ska dras över huvudet, eller töjjbara eller vad man ska säga... Eller bodysar/kläder som inte behöver dras över huvudet. Vi har lärt oss detta nu och man vill inte göra det obehagligt för henne genom att bråka på krångliga kläder.
Magens tre sista veckor
...ja den här tiden är förbi och det känns faktiskt bra konstigt tomt nu när man tittar på fotona på magen nu idag när man har en skrutt här hemma.. Har ju gått med henne så länge i mig och nu är hon här som vi har längtat, det är fortfarande svårt att förstå att det här faktiskt är verkligheten nu. Vi är en familj med en liten tös här hemma som är jättesnäll, så vi njuter i fulla drag å det är då bra svårt att släppa blicken ifrån henne! Men nu skulle det va magens tre sista veckor här i det här inlägget :P Kommer ett till inlägg när jag får tid å lust å medan jag kommer ihåg så tackar vi för alla sms, kommentarer etc. de är vi jätteglada för även om vi inte svarar på de :) å förlossningen gick jättebra, det kommer också mer om de sen.. Å hoppas ni kikat in Linnéa på webbisar :D
Vecka 39, 27e mars -09
Vecka 40, 2a april -09
Vecka 41, 11e april -09
Å två förväntansfulla föräldrar som gjorde allt för att lillskrutten till pajas skulle komma ut :)
♥
Vecka 39, 27e mars -09
Vecka 40, 2a april -09
Vecka 41, 11e april -09
Å två förväntansfulla föräldrar som gjorde allt för att lillskrutten till pajas skulle komma ut :)
♥
nu ska jag kika vad mina två älsklingar gör, om den ena försöker väcka den andra brukar det vara ibland iaf, skulle sitta fint just nu känner jag i mina boobs!
Å jag är förväntansfull att följa min kusins Heidi och hennes Jonas härliga tid framöver med växande mage å allt fram till september, ni har en härlig resa framför er även fast det är som en berg- och dalbana!
Å jag är förväntansfull att följa min kusins Heidi och hennes Jonas härliga tid framöver med växande mage å allt fram till september, ni har en härlig resa framför er även fast det är som en berg- och dalbana!
Dags idag <3
Japps. Efter en tur till ultraljudet imorse så blev det CTG-kurva kontroll för att kolla hur bebisen mådde med hjärtljud samt hur sammandragningar + min puls var. Fostervattnet var på gränsen till för lite men annars var allt bra. Så efter lunch åker vi till förlossningen igen och blir igångsatt då.. Så vi får se hur det här går och vad det är för filur som tittar ut och hur lång tid det tar.. Jag har ju redan öppnat mig 1cm redan så det är pågång men de vill ändå hjälpa till lite på traven nu pga omständigheterna och att det är 41veckor+3dagar idag.
Tur att Lars finns nu, ett riktigt stöd! Som får påminna mig att andas bara han kommer ihåg att andas själv också ♥
Tur att Lars finns nu, ett riktigt stöd! Som får påminna mig att andas bara han kommer ihåg att andas själv också ♥
...and I´m still pregnant
jupps jupps. Det är 40hela veckor gågna + 5dagar och vi väntar på en riktig segis som tycks götta sig riktigt rejält några extra dagar än vad det var beräknat, hoppas det håller sig till dagar och inte blir till veckor. Nu vill tillåmed Lars att det ska ta å sätta fart på riktigt. Det blev liksom tomt här hemma när det inte blev nå i fredags som det var beräknat, det saknas liksom något hos oss, det saknas NÅGON hos oss.. Men tids nog kommer pajasen också, får trösta oss med att det iaf max är 1½ vecka kvar på denna graviditet som känns som den pågått i evigheter nu...
Idag har jag sovit till strax efter halv tolv, sjusovare har jag blivit, sover 12timmar per natt om jag inte måste upp.. Å det kändes skönt när man vaknade å kände sig pigg och klar i både kropp och själ. Gått runt och plockat litegrann å tvättar, väntar på att Hans ska komma hit då mamma ska iväg å jobba igen. Skulle väl va nått om allt sätter igång när han är här :P Tur att Lars också kommer hem snart, inom 2timmar. Har haft besök av två påskkärringar å fick leta lite i gömmorna här hemma efter godis, vi har ju inte handlat påskgodis ännu så de fick lite kolor sen i julas för jag tror inte vi vill ha nåmer bus hemma här i vårat hus på ett tag nu mer än bäbisen :)
Igår var vi till barnmorskan igen och allt såg ut som det skulle, hjärtljuden va lite lägre än vanlgit då de låg på 132 men det är tydligen vanligt i slutet av graviditeten å sen misstänker jag att bäbisen låg å sov då också för det brukar inte va nå liv å rörelser i magen förrän vid ett två tiden å vi va där vid nio-tiden.. Annars var allt bra. Händer inget innan tisdag så är det dags för rutin ultraljud vid 41v+3d för att kolla mängden fostervatten å att bäbisen mår bra, ser allt bra ut då så är det bara å vänta å se ännu mera. Förhoppningsvis så startar allt innan tisdag!
Idag har jag sovit till strax efter halv tolv, sjusovare har jag blivit, sover 12timmar per natt om jag inte måste upp.. Å det kändes skönt när man vaknade å kände sig pigg och klar i både kropp och själ. Gått runt och plockat litegrann å tvättar, väntar på att Hans ska komma hit då mamma ska iväg å jobba igen. Skulle väl va nått om allt sätter igång när han är här :P Tur att Lars också kommer hem snart, inom 2timmar. Har haft besök av två påskkärringar å fick leta lite i gömmorna här hemma efter godis, vi har ju inte handlat påskgodis ännu så de fick lite kolor sen i julas för jag tror inte vi vill ha nåmer bus hemma här i vårat hus på ett tag nu mer än bäbisen :)
Igår var vi till barnmorskan igen och allt såg ut som det skulle, hjärtljuden va lite lägre än vanlgit då de låg på 132 men det är tydligen vanligt i slutet av graviditeten å sen misstänker jag att bäbisen låg å sov då också för det brukar inte va nå liv å rörelser i magen förrän vid ett två tiden å vi va där vid nio-tiden.. Annars var allt bra. Händer inget innan tisdag så är det dags för rutin ultraljud vid 41v+3d för att kolla mängden fostervatten å att bäbisen mår bra, ser allt bra ut då så är det bara å vänta å se ännu mera. Förhoppningsvis så startar allt innan tisdag!
Översvämning i bilder
Ja de får tala för sig själva mestadels tycker jag..
Vackert så säg.. Å än är det en del snö som ska smältas bort.....
Kanske fungerar dräneringen lite bättre nu...
Poolen som blev en pööl.......
Den berömda fotbollen som en bidragande orsak + för mkt smältvatten.........
här har vattnet varit 1-2dm högre, mellan första å andra "brädan" på grannens gillestuga.. Efter vattentömningen bakom och på våra tomtar så blev åkern nedanför, framför våra hus helt vattenfylld. Dock bättre där än på våra tomtar.
ja eftersom vi fick besök av Arbetarbladet å de ville ta några foton så hamnade vi också på bild,
grannen, Lars och jag.
För vidare läsning: Arbetarbladet, läs & lyssna SR Gävleborg.
Vackert så säg.. Å än är det en del snö som ska smältas bort.....
Kanske fungerar dräneringen lite bättre nu...
Poolen som blev en pööl.......
Den berömda fotbollen som en bidragande orsak + för mkt smältvatten.........
här har vattnet varit 1-2dm högre, mellan första å andra "brädan" på grannens gillestuga.. Efter vattentömningen bakom och på våra tomtar så blev åkern nedanför, framför våra hus helt vattenfylld. Dock bättre där än på våra tomtar.
ja eftersom vi fick besök av Arbetarbladet å de ville ta några foton så hamnade vi också på bild,
grannen, Lars och jag.
För vidare läsning: Arbetarbladet, läs & lyssna SR Gävleborg.
Mållös
ja med såhär mkt otur på så kort tid så lär vi ju klara oss i bra många år framöver, precis som Lars sa igår.. men oturen fortsatte även idag med att den andra kylen även den har pajjat. Så nu är det 16grader varmt i kylen medan vi har en fungerande frysbox + 2halvstora frysar som funkar. Detta går ju inte så det blir Valbo idag när Lars slutar jobba och inhandla ny kyl/frys paket.. Pengar som man kunde använt till annat. Å ni som missat medias (arbetarbladet, GD samt SR) uppståndelse angående våran pool så kan jag berätta mer sen om en stund, kan ni få lite bilder å så också. Det känns skönt ändå på ett sätt om man får känna såhär, det känns liksom bara "jaha" och jag blir inte uppstressad över dessa saker som somliga ser som katastrofer å frågar hur det känns.. för det känns mest bara "jaha, man kan inte göra något åt saken det är som det är" även fast det nog tar mkt på krafterna och humöret så känns det bara jaha....
sa det till Lars igår att hoppas förlossningen startar snart så vi får något helt annat att tänka på och koppla bort allt annat för en stund även om man inte kan fly från problemet, men det man inte kan göra något åt kan man inte göra något åt så det är bara att försöka låta bli att tänka på det, det löser sig på något sätt.
sa det till Lars igår att hoppas förlossningen startar snart så vi får något helt annat att tänka på och koppla bort allt annat för en stund även om man inte kan fly från problemet, men det man inte kan göra något åt kan man inte göra något åt så det är bara att försöka låta bli att tänka på det, det löser sig på något sätt.
Otålig??
Ja jag tror det är bara förnamnet hos mig.. Fast ju mer man väntar desto längre tid känns det som det tar. Idag är det hela 40veckor. Undrar vad man ska hitta på idag då? Gå ut och gå ännu mera kanske..
Jag tror vi fick de första känningarna i onsdags eftermiddag, fast nu känns det som det var vårat första april skämt, hade sammandragningar var 5e-15e minut när vi va på Owe´s och köpis mellan kl 17 och 19.30 innan vi var hemma igen och jag fick så otroligt ont i nedre delen av ryggen att både svett å tårar tillkom men sen när jag klev ur bilen å reste mig upp å krama om Lars så avtog det efter som.. Kvarstod gjorde bara en enorm trötthet och kroppen var konstigt helt avslappnad. Dagen efter det så var det knappt nå kännbara sammandragningar efter att de fanns där. Igår, fredag, så var det mer sammandragningar som onsdagens och det tröck nedåt och bäbisen rörde på sig både under natten och dagen mer än vanligt och vad jag är van med, kändes som den sträckte på sig för det tröck både upp under revbenen plus i bäckenet. Men inatt har det inte kännts någonting och inte än så länge heller mer än lite lite molande värk. Så vi får helt enkelt vänta och se vilken dag den här ♥ pajasen ♥ tänkt dyka upp och sluta lura oss! Jag börjar bli otålig nu men jag vet mycket väl att det kan ta två veckor till om det är på det viset.
Kanske ska ta och baka lite bullar nu å verkligen få något att fördriva tiden och kanske tänka på något annat medan Lars är och jobbar. Känns som han bara har jobbat hela hela veckan. Har blivit tidiga mornar och sena eftermiddagar/kvällar. Idag kommer han iaf hem mitt på dagen någongång så vi hinner umgås lite mer än att ligga å va trötta å sega i soffan framför tvn..
Jag tror vi fick de första känningarna i onsdags eftermiddag, fast nu känns det som det var vårat första april skämt, hade sammandragningar var 5e-15e minut när vi va på Owe´s och köpis mellan kl 17 och 19.30 innan vi var hemma igen och jag fick så otroligt ont i nedre delen av ryggen att både svett å tårar tillkom men sen när jag klev ur bilen å reste mig upp å krama om Lars så avtog det efter som.. Kvarstod gjorde bara en enorm trötthet och kroppen var konstigt helt avslappnad. Dagen efter det så var det knappt nå kännbara sammandragningar efter att de fanns där. Igår, fredag, så var det mer sammandragningar som onsdagens och det tröck nedåt och bäbisen rörde på sig både under natten och dagen mer än vanligt och vad jag är van med, kändes som den sträckte på sig för det tröck både upp under revbenen plus i bäckenet. Men inatt har det inte kännts någonting och inte än så länge heller mer än lite lite molande värk. Så vi får helt enkelt vänta och se vilken dag den här ♥ pajasen ♥ tänkt dyka upp och sluta lura oss! Jag börjar bli otålig nu men jag vet mycket väl att det kan ta två veckor till om det är på det viset.
Kanske ska ta och baka lite bullar nu å verkligen få något att fördriva tiden och kanske tänka på något annat medan Lars är och jobbar. Känns som han bara har jobbat hela hela veckan. Har blivit tidiga mornar och sena eftermiddagar/kvällar. Idag kommer han iaf hem mitt på dagen någongång så vi hinner umgås lite mer än att ligga å va trötta å sega i soffan framför tvn..
39v + 4d
och ingen bäbis ännu.. Känns som det här kan ta längre tid just nu, fast man räknas ju inte som att gå över tiden förrän efter 42 veckor så det är bara å vänta å se. Vi var till barnmorskan idag och allt såg bra ut förrutom högt bltr precis när vi kom dit (konstigt när man jäktat med näsblod hemma precis innan man skulle åka iväg) men det visade sig sen vara normalt och bra för mig 137/75 och urinprovet visade inge protein i urinen så det var skönt. Mätte magen och lyssnade på bäbisens hjärtljud och allt såg bra ut. Min vikt har typ stått stilla i typ 8veckor nu vilket är skönt, har ju gått upp 17/18kg nu sen inskrivningen så det får ju räcka, bäbisen mår bra och det är huvudsaken och jag äter som jag har gjort hela tiden så jag hör väl till de som går upp massa i vikt i början för att sen stå i stort sett still på slutet.
Härligt med vårväder är det iaf :) Jag och Lars lunchade efter barnmorskebesöket och det var smarrigt och mysigt.. Sen tog jag bilen och åkte hem till mamma en sväng, å där är jag fortfarande för att snart åka in till Sandviken igen och plocka upp Lars så ska vi åka till Owe Jansson och sen köpis å inhandla vår/sommar/höstjacka till Lars.. Har suttit ute och solat någon timme nu så fräknarna har kommit med en gång, härligt att få lite färg även om det inte blir så mycket nu precis i början.. Men så otroligt skönt med värme och sol efter en så lång, kall, mörk vinter!
Jäjä ha en skönt eftermiddag i solen..
Jag har fortfarande svårt att inse att snart har vi faktiskt en bäbis här och att jag kommer va hemma i ett halvår..
Svårt att bryta upp mönstret med att va stressad/orolig över jobb eller skola.. Men det kanske tar sig när nervositeten för förlossningen också har släppt... Tänk snart är vi föräldrar och har en familj tillsammans. Familj, vilket mäktigt ord.
Härligt med vårväder är det iaf :) Jag och Lars lunchade efter barnmorskebesöket och det var smarrigt och mysigt.. Sen tog jag bilen och åkte hem till mamma en sväng, å där är jag fortfarande för att snart åka in till Sandviken igen och plocka upp Lars så ska vi åka till Owe Jansson och sen köpis å inhandla vår/sommar/höstjacka till Lars.. Har suttit ute och solat någon timme nu så fräknarna har kommit med en gång, härligt att få lite färg även om det inte blir så mycket nu precis i början.. Men så otroligt skönt med värme och sol efter en så lång, kall, mörk vinter!
Jäjä ha en skönt eftermiddag i solen..
Jag har fortfarande svårt att inse att snart har vi faktiskt en bäbis här och att jag kommer va hemma i ett halvår..
Svårt att bryta upp mönstret med att va stressad/orolig över jobb eller skola.. Men det kanske tar sig när nervositeten för förlossningen också har släppt... Tänk snart är vi föräldrar och har en familj tillsammans. Familj, vilket mäktigt ord.
