Behövd av en morot?
Ja, är det det jag är? I denna spiralperiod där jag inte riktigt vet ut eller in om någonting. Det känns ganska tungt, drygt, jobbigt, orkeslös. Är det i sånna tider man är behövd av en morot? Ett mål att se framemot? Ett delmål att nå upp till där man känner sig nöjd med den man är, för nu har jag kommit dit jag är idag och har en bit kvar. Just nu är mitt delmål att kämpa mig igenom det sista av termin 4, termin 5 kommer sen, sommaren kommer efter det. Jag vet inte vad det är som gjort att jag känner såhär, eller känner såhär i perioder som kommer ibland, inte alltför ofta. Jag tror mycket av att det känns tungt är denna uppgift/rapport man ska utföra under tiden man har praktik. Då man ska va på praktik 35h/v + en heldag i skolan. Våran grupp har tack och lov diskuterat detta med våra adjunkter idag, vi hinner inte plugga med uppgiften under tiden vi är på praktik och blir då tvungna att sitta hemma på fritiden... Äntligen förstod adjunkterna att det inte fungerar så i längden, förhoppningsvis kommer det kännas bättre snart igen. Jag har ju verkligen sett framemot den här praktiken och varit så säker på att det är rätt. Lite har väl med att göra att jag varit sjuk en vecka nu och inte direkt kunnat kurera mig i lugn och ro med tanke på att man känner alla dagar, timmar, minuter man får ta igen sen. Det löser sig säkert på något sätt. Sen tycker jag det är så otroligt tråkigt att personal inom sjukvården ska jobba så kort på personal som det bara går, vad får patienterna för vård i slutändan och vilken personal orkar i slutändan? På den avdelning jag är har avdelningschefen meddelat personalen i diskussion om deras helgarbete som i dagsläget är var 3e helg, då går de 2 stycken på 23 patientplatser. Klagar de att det är för jobbigt så får de mer personal, MEN då får de jobba varannan helg. Den optimala vården.. Eller hur. Kan ju hoppas det förändras snart.
Det var det...
Linnéa ligger och plaskar i badet, det låter riktigt skönt och roligt :) Snart är det dags för Fredagsmys fortsättning med Idol. Jag och Linnéa tog en tupplur tillsammans vid 17.30-18.30, vi sov "som bara vi gör", fast det var ett antal månader sedan jag hade en liten bäbis på magen under tuppluren. Det går ännu och det var så otroligt mysigt! Lars lagade under tiden iordning kassler i ugn, ett favoritrecept som vi båda tycker om sen barnsben. Superdupergott. Älskade du ♥
Imorgon ska vi ner till Bålsta, på Linnéas tremänning Hugo´s dop. Det ska bli trevligt. Vi kanske hinner ta en sväng i Uppsala innan om vi kommer iväg i tid imorgonbitti, det skulle inte börja förrän 14.30 så kanske kanske. Det går inte riktigt att planera allt, så vi får ta det som vi hinner med helt enkelt.
Linnéa har börjat växa ur strl 74, så nu är strl 80 påväg att bli lagomt. Hon växer så fort, ska bli spännande å se hur mycket hon växt å ökat i vikt när de ska dit på tisdag.
Nu är det dags att justera skötväskan inför imorn!
