"allting löser sig..."

ja visst är det så. Det känns ganska mörkt just nu.. Lika som sommarvärmen och solen försvunnit så försvann även sommarkänslorna och glädjen litegrann.. Reaktionen på att Lars inte har jobb längre (men ändå får akassa, tack och lov) har väl inte kommit riktigt förrän nu när man hela dagen igår gick och funderade på om vi har råd att bo här i vinter när kylan och elräkningarna kommer.. Eftersom vi hade planerat och verkligen tänkt lägga undan pengar till i vinter, dels till räkningar och även lite för att jag ska plugga och Lars vara hemma, så hade vi räknat med att Lars skulle få full lön.. Men så blev det ju inte fr.o.m april, så sen dess har vi levt på den halva.. I och med detta så känns det som att vi får vända och vrida på varje krona innan vi spenderar dom.. Och visst trodde vi att allt skulle bli bra när han fick jobb i Hofors på Lepro allt, men guld och gröna skogar som utlovades dök aldrig upp.. Det var ett fast jobb och anställning minst 6månader som lovades.. Men vad fick han, fast anställning till 3e juli och sen visste inte chefen hur han skulle göra.. Ajöken med det jobbet, kom beskedet förra måndagen, alltså fyra dagar innan sista dagen och kunde inte erbjuda mera jobb. I och med detta så blev det bara en hel lön som vi får den här månaden.
Så funderingarna om att behöva flytta kunde jag inte hålla inne längre till än igår eftermiddag.. Då tårarna, som de även gör nu, brinner bakom ögonlocken och man ska hålla modet uppe.. Det visade sig att Lars gått och funderat på samma sak.. Alternativet är att hyra Lars barndomshem av hans kära mor.. Som visserligen har det väldigt fint på Lindparken i ett stort hus med två lägenheter, varav undervåningen hyrs ut till 2st nyblivna föräldrar.. Å övervåningen där Lars mamma bott, men även spenderat allt mindre tid än förrut i då hon gärna vill bo med sin Pär.. Så slag i saken frågade Lars sin mamma om vi kanske kunde göra så, eftersom vi känner att ekonomin drabbar både oss tillsammans och oss på enskilt håll.. Man mår inte bra och detta går ut över oss som familj och småsaker blir lätt diskussioner/bråk.. Så det verkar som att det kommer bli så.. Tråkigt nog, för det här får mig att känna mig helt vilsen igen att dra upp sina "att känna sig hemma" känslor igen och jag mår inte bra för det här. Men i slutändan kommer det nog bli det bästa av situationen, annars kommer jag inte ha råd att plugga klart och det är något jag verkligen vill och ska. Samtidigt så får vi nära till tåg och buss där så vi inte behöver ha två bilar i vinter.. Så vi ska väl försöka fixa alla småsaker här hemma och höra oss för med Länshem och värdera och se hur mkt man skulle kunna få och om det finns möjlighet att sälja..

Mer ärlig än såhär kan jag inte vara för tillfället.. Nu har jag skrivit av mig en sväng, kanske dags att ringa och prata av sig med mamma.. och sen kan Linnéa få en allt mer närvarande kärleksfull mamma tillhands ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0