Vilken omställning
för en vecka sen hade jag fortfarande häcken full, dygnet runt, med grejjer som skulle fixas å donas med. Å då var man fortf inne i det och kände väl som vanligt inte efter hur man mådde eller hur pigg/trött man var. Å vilken baksmäll som kommit nu efter helgen och nu dessa två dgr när Linnéa varit på dagis 5h/dag... Så seg som jag varit, känts som jag har kunnat sova nonstop fast ändå inte. För än är jag inte nere i varv. Det finns liksom inte i mitt huvud att ta det lugnt och bara vara eller ens att börja tänka på vad jag, Sandra, vill göra. När fanns det tid för det sist? 3,5år sedan? Ja inte nu de senaste åren iaf. Många säger till mig att jag ska sträcka på mig nu och vara riktigt nöjd och stolt över mig själv, att jag klarat den här utbildningen (som är tuff ändå) samtidigt som att ha varit gravid en gång, haft ett småbarn hemma och sen nu sista terminen en till graviditet. Och klarat det rätt igenom, med att ha kämpat men ändå klarat mig bra. Å det är nog som några säger att jag inte förstår själv vad jag klarat av. Kanske är det så. För, det var ju bara något som skulle klaras av och bli färdigt??!!! Å inte ger jag upp, då blir det ju aldrig färdigt, så roligt är det inte att vara student även om det är väldigt intressant. Så ja, jag kanske kommer igen och blivit mer av mig själv igen nästa vecka när jag förhoppningsvis inte har känslan i mig att luften gått ur mig. Känner mig helt tom. Men ändå så full av glädje och kärlek för de personer jag har här hemma och de runt i kring mig. Att verkligen få tid att njuta av sin familj, få vara med på riktigt och ha tid för Linnéas utveckling och framsteg och tokigheter och bus och allting annat. Det är livet det. Idag stod hon och grimaserade framför spegeln och fick se själv när hon vickade på näsan åt höger å vänster... Guu så vi skrattade och då blev det ju ännu roligare! Haha! Det var härligt att se henne upptäcka något nytt och sen att hon gjorde grimaser mer medvetet för att se själv vad som hände. Gounge! Ja, jag är rätt bra ändå. Inte ännu fyllda 25 år, leg. ssk, mamma till ett barn å väntar ett till å har världens bästa sambo!
mer om examensdagen en annan dag...
Livet återvänder... Snart blir det vår, förhoppningsvis.
Idag är graviditeten i 32v och 1dag. Mitt blodvärde har stigit(!!!) till 116, men ändå, det är uppåt litegrann iaf!
Å vikten har typ stått stilla i en månad, och det tackar jag för. +10kg än så länge, måtte det inte bli en massa på slutet. Undrar om det blir en pojke eller flicka. Namn, herregud, namn... Igen. Men den här ggn är tjejnamn lättare.. Har nog ett par stycken jag gärna vill ha, pojknamn är det svårare med.. Titta, nu finns det tid att få vara gravid och känna efter och bara vara..
mer om examensdagen en annan dag...
Livet återvänder... Snart blir det vår, förhoppningsvis.
Idag är graviditeten i 32v och 1dag. Mitt blodvärde har stigit(!!!) till 116, men ändå, det är uppåt litegrann iaf!
Å vikten har typ stått stilla i en månad, och det tackar jag för. +10kg än så länge, måtte det inte bli en massa på slutet. Undrar om det blir en pojke eller flicka. Namn, herregud, namn... Igen. Men den här ggn är tjejnamn lättare.. Har nog ett par stycken jag gärna vill ha, pojknamn är det svårare med.. Titta, nu finns det tid att få vara gravid och känna efter och bara vara..
Jobb?
Ja, just som jag har ställt in mig på att jag inte alls är intressant för någon arbetsgivare nu när det bara är 2månader kvar så ringer de från Handikappomsorgen.. Angående ett informationsmöte om ett par veckor för timvikarier. Jag påpekade igen att jag är gravid, om hon missat det, och hon tyckte att jag skulle komma ändå och frågade hur jag tänkt efter mammaledigheten... Sa bara att jag inte sökt nå jobb för det ännu. Man får ta det man får sen. Men det är sen. Mer än ett år. Men alltid roligt att bli uppringd. Som timvikarie inom handikapp-/äldreomsorgen som sjuksköterska är inte lika tungt som på sjukhus, så skulle det bli aktuellt är jag nog intresserad av ett par dagar i veckan iaf. Alltid erfarenhet. Å inom handikappomsorgen, ja det kan ju bli intressant eftersom det inte är så mkt kontakt man haft med det under studietiden. Så vi får se. Nyttigt att träna på "att söka jobb" och att "komma på informationsmöte/intervju". Å det är ju skönt att jag verkligen inte är beroende av att få ett jobb just nu, utan får jag det så får jag det så får jag ta ställning till det då...
Nu kom jag ifrån det här med att plugga igen när de ringde.. Blä för redovisningar.
Nu kom jag ifrån det här med att plugga igen när de ringde.. Blä för redovisningar.
Trötter
Ja nu känner jag mig nog lite trötter, eller tvättstugan tog då verkligen all energi för dagen idag. Så himla trökigt att ha planerat för en stortvättning så fungerar inte maskinerna som de ska! Eller hela den här dagen har bara varit bajs, ingen motiverande vecka att vakna till även fast det verkligen är sista veckan i skolan. Härligt är det att det är plusgrader, dock inte lika trevlans med isgata men sakta men säkert så kommer man framåt, om inte det så på ändan (fast det har jag klarat mig ifrån ÄN).. Synd att det ska bli kallt igen imorn, längtar verkligen efter våren och sommaren. Kanske kommer lite ny energi då också. Snart ska jag hämta hem Linnéa från dagis, mysigt. Vi ska försöka oss på å göra köttbullar å potatismos tills Lars kommer hem.
Idag var jag till barnmorskan igen, varje vecka, för kontroll av Hb. Nu hade det inte gått ner nåmer iaf, men ligger stilla på 110 som förra veckan så inte så konstigt att jag är trött och slut. Fast egentligen så känner jag mig inte så himlans mycket mer trött än vad jag har gjort nu i ett halvår. Kan ju vara för att Hb har gått ned hela tiden från 145 å trots att jag äter järntabl sen lång tid tillbaka så har det sjunkit, hoppas på en vändning nu så jag hinner få lite mer i värdet inför kommande förlossning. Barnmorskan frågar om jag är trött och slut, jag vet inte om det är speciellt just nu jag är det eftersom det kännts så så länge så jag har väl vant mig och kämpat på. Och kanske bara kämpat på och inte lyssnat på mig själv och min kropp, för det har varit mycket som jag tagit mig igenom.. Så det är väl dags att börja lyssna på kroppen nu kanske. Snart är jag hemma på föräldrapenning och ska (försöka) vila så mycket det bara går. Å varva ner, det är väl det som är det viktigaste för mig och det som kommer kännas konstigt.. Men när jag väl gjort det ska det väl bli bättre, ännu bättre.
Å vi ska knäppa kort på magen som växer nu på slutet å framkalla förstoringar av ultraljudsbilder både från nu och sen Linnéa, å rama in. Blir fint och kärleksfulla tavlor.
Idag var jag till barnmorskan igen, varje vecka, för kontroll av Hb. Nu hade det inte gått ner nåmer iaf, men ligger stilla på 110 som förra veckan så inte så konstigt att jag är trött och slut. Fast egentligen så känner jag mig inte så himlans mycket mer trött än vad jag har gjort nu i ett halvår. Kan ju vara för att Hb har gått ned hela tiden från 145 å trots att jag äter järntabl sen lång tid tillbaka så har det sjunkit, hoppas på en vändning nu så jag hinner få lite mer i värdet inför kommande förlossning. Barnmorskan frågar om jag är trött och slut, jag vet inte om det är speciellt just nu jag är det eftersom det kännts så så länge så jag har väl vant mig och kämpat på. Och kanske bara kämpat på och inte lyssnat på mig själv och min kropp, för det har varit mycket som jag tagit mig igenom.. Så det är väl dags att börja lyssna på kroppen nu kanske. Snart är jag hemma på föräldrapenning och ska (försöka) vila så mycket det bara går. Å varva ner, det är väl det som är det viktigaste för mig och det som kommer kännas konstigt.. Men när jag väl gjort det ska det väl bli bättre, ännu bättre.
Å vi ska knäppa kort på magen som växer nu på slutet å framkalla förstoringar av ultraljudsbilder både från nu och sen Linnéa, å rama in. Blir fint och kärleksfulla tavlor.
Det riktiga livet återvänder
å det är ju väldans trevligt med en första ledig helg, på riktigt, på hur länge som helst!! Tänk att energin och orken kommer tillbaka för å grejja med allt annat runt i kring. Å hinna träffa vänner! Tackar för att det verkliga livet återvänder! Det behövdes verkligen, annars hade jag nog grävt ner mig mer å mer. Det har varit kämpigt. Men nu har det vänt. Så himla skönt. Dags att hitta tillbaka till sitt "vanliga jag", fast det går ju inte riktigt det heller. För det här är inte mitt vanliga jag, på tjocken i snart 31 fullgångna veckor. Men att hitta tillbaka till den här trivsamma, familjevardagen. Och lediga helger, lediga helger som man aldrig riktigt har som student. Att få känna, nu är det helg, få pusta ut och få tillåtelse att slappna av! Att bara få vara utan en massa måsten, att bara få vara mamma, sambo och jag. Att få tid och energi att umgås med sina vänner, som det nästan känns som man inte haft tid med. Så är det väl också, när man knappt har tid för sin egen familj, hur ska man då ha tid för allting annat... Men det har vänt nu som sagt. Det känns jätteskönt! Och jag märker redan en skillnad både på mig, Linnéa och Lars, och oss emellan. När man har alltför mkt själv, så man knappt orkar med sig själv eller ens orkar ta tag i nått och är stressad å på vippen till utbränd eller vad man ska kalla det. När man kämpat, och kämpat dag för dag så att man nästan inte orkar mer men man måste, eller jag måste, vad ska jag annars bli? En student som hoppat av? Näe, då hade jag inte lyckats med ett av mina mål. Att bli någon. Inte för att jag menar att andra inte är ngn för att de inte pluggat vidare, men för mig själv är och var detta viktigt att bli någon mer än "bara Sandra". Veta vad jag vill bli och vad jag vill göra med mitt liv och vad jag vill arbeta med. Jag har hittat rätt inriktning. Jag har nått vissa mål och drömmar i mitt liv redan, och så kommer det fortsätta så länge jag inte ger upp. Det är bra underbart att även ha bildat en egen familj, älskade familj ♥
Ja, jag vet inte vad det här vart för svammel till inlägg. Ett antal av alla meningar av tankar/funderingar som snurrar i mitt huvud. Allt kanske inte är förståeligt, men det ska det väl inte vara heller.. Skönt att skriva när tiden finns ibland. Typ som nu när Lars somnat för sjuttielfte kvällen inne hos Linnéa ;)
Ja, jag vet inte vad det här vart för svammel till inlägg. Ett antal av alla meningar av tankar/funderingar som snurrar i mitt huvud. Allt kanske inte är förståeligt, men det ska det väl inte vara heller.. Skönt att skriva när tiden finns ibland. Typ som nu när Lars somnat för sjuttielfte kvällen inne hos Linnéa ;)
Snart är skolan över
och så skönt det kommer att bli!
Idag hade vi opponering av våran c-uppsats. Det gick bra. Det var värre att vara opponent på en inte helt färdig uppsats, men jag tror det gick i land ändå även om vi inte hann igenom exakt hela arbetet... Vi fick lite småsaker att rätta till, det är helt ok. Betyget för detta slit som varit under hösten blev ett väl godkänt. Tackar för det. Även om motivationen och orken sakta men säkert trappats ut och idag kändes allt bara som att jag ville ha det överstökat bara. Eftersom vi redan visste och kände på oss att godkänd kommer den bli och egentligen var det det enda kravet jag hade eller har haft under utbildningen, att bli godkänd. Så det var ju riktigt roligt och härligt att det blev ett VG och få avsluta utbildningen med det, jag kan om jag vill... Sen har jag haft en toppen uppsatskamrat också som kämpat å kämpat. Nu väntas det redovisning på dialysavdelning imorgon. Sen nästa onsdag är det redovisning i skolan. Sen är det bara torsdagen den 20/1 kvar på hela utbildningen till sjuksköterska. Sen då? Jo sen är jag, Sandra, färdigutbildad, legitimerad sjuksköterska. Det ni. Det kanske är dags att börja tro på sig själv lite mer! Att man faktiskt klarar av mer än vad man egentligen tror, vill man och kämpar man så når man sina mål inom en viss framtid. Det har inte varit tre lätta år, eller 3,5år eftersom jag var mammaledig ½år också. Snart är det dags på nytt och det ska bli helt underbart att bara få vara mamma. Bara å bara, ja men det blir faktiskt lite så. Inget plugg att behöva tänka på över "lediga helger" eller lov, bara att fokusera på familjen och sig själv och det man vill göra här och nu. Jag längtar. Jag tror även Lars längtar över att vi kan vara riktigt lediga tillsammans när helgerna kommer. Mycket kommer bli lättare. Å det är skönt att det mesta har börjat falla på plats nu efter en tids kämpigheter med väldigt djupa dalgångar och det är väldigt skönt att känna i sig själv att nu börjar jag må bra igen, på riktigt. Man klarar mer än vad man kan tro, bara man inte ger upp!
Idag hade vi opponering av våran c-uppsats. Det gick bra. Det var värre att vara opponent på en inte helt färdig uppsats, men jag tror det gick i land ändå även om vi inte hann igenom exakt hela arbetet... Vi fick lite småsaker att rätta till, det är helt ok. Betyget för detta slit som varit under hösten blev ett väl godkänt. Tackar för det. Även om motivationen och orken sakta men säkert trappats ut och idag kändes allt bara som att jag ville ha det överstökat bara. Eftersom vi redan visste och kände på oss att godkänd kommer den bli och egentligen var det det enda kravet jag hade eller har haft under utbildningen, att bli godkänd. Så det var ju riktigt roligt och härligt att det blev ett VG och få avsluta utbildningen med det, jag kan om jag vill... Sen har jag haft en toppen uppsatskamrat också som kämpat å kämpat. Nu väntas det redovisning på dialysavdelning imorgon. Sen nästa onsdag är det redovisning i skolan. Sen är det bara torsdagen den 20/1 kvar på hela utbildningen till sjuksköterska. Sen då? Jo sen är jag, Sandra, färdigutbildad, legitimerad sjuksköterska. Det ni. Det kanske är dags att börja tro på sig själv lite mer! Att man faktiskt klarar av mer än vad man egentligen tror, vill man och kämpar man så når man sina mål inom en viss framtid. Det har inte varit tre lätta år, eller 3,5år eftersom jag var mammaledig ½år också. Snart är det dags på nytt och det ska bli helt underbart att bara få vara mamma. Bara å bara, ja men det blir faktiskt lite så. Inget plugg att behöva tänka på över "lediga helger" eller lov, bara att fokusera på familjen och sig själv och det man vill göra här och nu. Jag längtar. Jag tror även Lars längtar över att vi kan vara riktigt lediga tillsammans när helgerna kommer. Mycket kommer bli lättare. Å det är skönt att det mesta har börjat falla på plats nu efter en tids kämpigheter med väldigt djupa dalgångar och det är väldigt skönt att känna i sig själv att nu börjar jag må bra igen, på riktigt. Man klarar mer än vad man kan tro, bara man inte ger upp!
