Bajs
Ja. Bajs. Det var något vi alla 3 var involverade i imorse klockan 05.00 precis när Lars slagit upp ögonen å jag redan står å byter bajsblöjja på Linnéa, sen gör hon det vanliga när man precis tvättat klart... Bajsar ännu mera å den här gången räckte det inte med å bajsa ner handduk + skötbord, nej nu sprutade det bajs på handfatet, badrumsskåpet, golvet, tröskeln å toalettdörren! Så Lars fick då vänligt ett trevligt godmorgonmöte å fick rycka in å hjälpa till innan han cyklade iväg till bussen. Stackars liten tänkte vi då, man kan ju förstå varför hon har sån magknip emellanåt även fast hon blivit bättre på att rapa nu.
Imorgon blir Linnéa 4veckor, på torsdag en månad, tänk vad tiden går fort ändå känns det som redan nu!
Det enda som duger ibland är pappas axel att hänga på, å det räcker inte med att hänga bara utan pappa ska gå runt å runt i huset. Det är faktiskt skönt nu när pappa duger mer å mer å gör tröst, i helgen var det stundtals då bara pappa dög å då blev vi lugna.. Sen igår eftermiddag dög jag igen å hon somnade med detsamma nästan i min famn, mysigt värre.
Inatt har vi haft en bra natt, fått sova en hel del även fast det var en hel del skrik mellan 7.30 å 8.30 så somnade vi ändå om båda två igen efter vi fått i oss mat och sov till 10.30 då fick Linnéa en skvätt till mat å somnade om medan jag passade på att hoppa in i duschen och plocka litegrann tills hon vaknade vid 13 tiden.. Då var hon vaken tills jag gick ut och promenerade en timme med henne å hon har nu sovit sen 15 tiden i vagnen! Skönt att dessa dagar hittar tillbaka lite då å då.
Mammas å pappas lilla gobit som grattade morfar med ett fint mms förra veckan på hans födelsedag å fick äran å se sitt barnbarn i Brynäströjjan å ser nästan lika farlig ut som tigern ;)
Å Linnéa hittar nästan tummen själv nu, om hon inte håller den knuten i handen förstås :P
Å det var mormor hennes som började lära henne detta å tummen duger ibland när inte nappen duger :)
Får se om hon vaknar nu för nu verkar bönderna vara ute på åkrarna med traktorerna, hörs genom babyvakten jag var å inhandlade förra veckan som vi är riktigt nöjda med. Lättare att slappna av mellan stunderna man går ut å kollar till henne nu.
Imorgon blir Linnéa 4veckor, på torsdag en månad, tänk vad tiden går fort ändå känns det som redan nu!
Det enda som duger ibland är pappas axel att hänga på, å det räcker inte med att hänga bara utan pappa ska gå runt å runt i huset. Det är faktiskt skönt nu när pappa duger mer å mer å gör tröst, i helgen var det stundtals då bara pappa dög å då blev vi lugna.. Sen igår eftermiddag dög jag igen å hon somnade med detsamma nästan i min famn, mysigt värre.
Inatt har vi haft en bra natt, fått sova en hel del även fast det var en hel del skrik mellan 7.30 å 8.30 så somnade vi ändå om båda två igen efter vi fått i oss mat och sov till 10.30 då fick Linnéa en skvätt till mat å somnade om medan jag passade på att hoppa in i duschen och plocka litegrann tills hon vaknade vid 13 tiden.. Då var hon vaken tills jag gick ut och promenerade en timme med henne å hon har nu sovit sen 15 tiden i vagnen! Skönt att dessa dagar hittar tillbaka lite då å då.
Mammas å pappas lilla gobit som grattade morfar med ett fint mms förra veckan på hans födelsedag å fick äran å se sitt barnbarn i Brynäströjjan å ser nästan lika farlig ut som tigern ;)
Å Linnéa hittar nästan tummen själv nu, om hon inte håller den knuten i handen förstås :P
Å det var mormor hennes som började lära henne detta å tummen duger ibland när inte nappen duger :)
3veckor å 2dagar
Ja dagarna går, idag har vi varit till BVC redan kl 9 imorse, det var ingen hitt tycker vi för då brukar vi ligga å sussa en stund till. Besöket där gick bra, Linnéa väger nu 4505gram och är 57cm lång och det var inget skrikande den här gången, skönt tycker jag :) Sköterskan tycker hon är tidig med att fixera blicken å de har hon gjort nu sen två veckor sedan ungefär :)
Sen kom mamma förbi och tog med Linnéa på en prommis så jag fick vila/sova en timme å försöka slappna av lite själv, det var väldigt skönt å välbehövt. Sen har hon sovit mest hela tiden. Får se om hon är vaken nu när Lars kommer hem som det brukar vara nu för tiden å sen resten av kvällen nästan. Å så har det varit nu till å från ikväll, hann inte skriva klart inlägget när jag hade börjat, så är det att ha barn, det mesta blir halvfärdigt till en början ;)
Nu ska vi fixa det sista inför kvällen å sen mysa i sängen å se vem som somnar först ♥
Sen kom mamma förbi och tog med Linnéa på en prommis så jag fick vila/sova en timme å försöka slappna av lite själv, det var väldigt skönt å välbehövt. Sen har hon sovit mest hela tiden. Får se om hon är vaken nu när Lars kommer hem som det brukar vara nu för tiden å sen resten av kvällen nästan. Å så har det varit nu till å från ikväll, hann inte skriva klart inlägget när jag hade börjat, så är det att ha barn, det mesta blir halvfärdigt till en början ;)
Nu ska vi fixa det sista inför kvällen å sen mysa i sängen å se vem som somnar först ♥
Dop/Namngivning/Faderskapsintyg
Ja nu börjar dessa frågor och tankar dyka upp hos oss samt våra föräldrar.
Jag har suttit och kollat nu en stund, medan Linnéa fortfarande sover(!), på lite info om dop/namngivning och om hur dessa ceremonier kan gå till.. Det känns ju som det är jättefint att ha ett dop i kyrkan här i Kungsgården (och jag såg även att det är gratis med dop) men ändå så känns det lite lajbans med allt om Gud å hela köret men ändå att det är en tradition... Hmm... Å ha namngivning istället känns som det kan vara ett alternativ men ändå att det inte blir riktigt gjort på något sätt? Det är min känsla just nu... Känns ändå som man är mer inställd på ett dop å ha fika å sånt efteråt?
Jag har suttit och kollat nu en stund, medan Linnéa fortfarande sover(!), på lite info om dop/namngivning och om hur dessa ceremonier kan gå till.. Det känns ju som det är jättefint att ha ett dop i kyrkan här i Kungsgården (och jag såg även att det är gratis med dop) men ändå så känns det lite lajbans med allt om Gud å hela köret men ändå att det är en tradition... Hmm... Å ha namngivning istället känns som det kan vara ett alternativ men ändå att det inte blir riktigt gjort på något sätt? Det är min känsla just nu... Känns ändå som man är mer inställd på ett dop å ha fika å sånt efteråt?
Så lilla vän, kan du tala om för mamma å pappa hur DU vill ha det?? :D
(fotot från BB när hon grimasera till kameran, som vi la ut på webbisar)
(fotot från BB när hon grimasera till kameran, som vi la ut på webbisar)
Vi får ta å fundera på det här eftersom det kan vara dags att börja tänka på hur vi vill ha det å när vi ska ha det eftersom det ska ut inbjudningar å att det kanske blir i semestertider eller när semestertider kanske precis tagit slut?
Å vidare till nästa sak med faderskapsintyg, vissa säger att man ska vänta på å få hem papper om det och bli kallade till möte medan vissa säger att man själv ska ta kontakt med familjerätten via kommunens växel å boka in nå möte.. Enklast är väl att ringa och kolla om det inte kommer nå papper här i dagarna.
Å vidare till nästa sak med faderskapsintyg, vissa säger att man ska vänta på å få hem papper om det och bli kallade till möte medan vissa säger att man själv ska ta kontakt med familjerätten via kommunens växel å boka in nå möte.. Enklast är väl att ringa och kolla om det inte kommer nå papper här i dagarna.
Nej nu har jag fått min stund för mig själv idag och ska göra nå nytta nu om hon sover en stund till, kanske skura ur badkaret å allt annat i badrummet...
Sakta men säkert med vikten
Lika som vägskyltarna har bytts ut på vissa vägar så bytte även jag 90kilos strecket till 80kilos strecket.
Den föregående veckan gick det sakta men säkert men ändå 1kg mindre på vågen å det är alltid något det!
(vikten från sista vägningen innan var 81,2kg)
Vikten den 27/4 var 80,9kg
vikten den 29/4 var 80,5kg
vikten den 2/5 var 80,0kg.
Så den här veckan är jag nog förhoppningsvis nere på 70kilos strecket igen,
det återstår 8kg av graviditetskilona och tills jag kommer i mina jeans igen å den dagen, den blir härlig den! För mina jeans är verkligen något jag har saknat i ett halvår nu och det är inte några par som ligger och väntar, utan en hel del :) Det ska bli skönt när Lars jeans trillar ner över rumpan/höfterna även fast de är knäppta i midjan, så var det i somras :) Å det gör dom typ på honom med nu eftersom han har gått ned en hel del han med under hösten å vintern :) Beach 2009 för oss båda kanske?? Det blir åtminstone höst 2009 för mig ;)
Dagarna går
i en väldans fart känns det som. Tiden då Lars är ledig och är hemma med oss bara flyger förbi extra fort och vi försöker hinna med en stund med varandra så gott det går, väldigt skönt när det tillfället dyker upp å man får rå om varandra lite extra å njuta av alla känslor som finns där emellan oss. Viktigt att komma ihåg varandra även när vi har en liten att älska å ta hand om, för att orka å hjälpa varandra när dagar som igår kommer å går å Linnéa verkar ha magknip och är lite knölig och inget riktigt dugerå hon är vaken mer eller mindre hela eftermiddagar eller dagar med endast korta tupplurar för att sen knöla lite till. Vårat tålamod tränas dessa dagar, tur att det bara är ibland dessa dagar kommer. Idag kom mamma hit en sväng å fika lite efter jobbet å bar runt på Linnéa å klappa na i rumpan för att hon ska ta det lite lugnt, det fungerade och skönt att bli lite avlastad i en kvart.. Sen nu ligger hon å halvsover i "vaggan" å jag satt på en lugn avslappningsskiva innan hon hade somnat i famnen å då skrek, hon blev lugn redan på första låten och somnade. Det är den skivan som jag lyssnade på när jag försökte varva ner vissa dagar när jag var gravid och kanske kommer hon ihåg det, för hon verkar då bli mkt lugnare av den just nu.. Skönt att hitta något som duger just idag eftersom det varierar om vad som fungerar för tillfället :)
På BVC nu förra veckan i torsdags så gick det bra, hon har gått upp nu till 4220gram och 56cm lång, samt 38cm i huvudomfång. Linnéa har lagt på sig lite babyhull och det är så mysigt :) Jag märkte att jag har kondition å träna upp eftersom BVC i Storvik ligger i en gammal byggnad å på andra våningen, med 2 långa trappor upp å bära på henne i bilstolen som säkerligen tillsammans väger 10kg minst å de är rätt varmt å kvaft där så kan jag lova att jag blev andfådd!
På eftermiddagen åkte jag iväg själv för första ggn för att handla käk, det var både skönt men kändes väldigt konstigt tomt å vilset, men det behövs komma iväg lite själv då å då å få ta hand om sig själv litegrann samtidigt som det är bra träning för Lars å Linnéa att vara själva, de duger faktiskt jättebra med pappas famn också :)
Såhär mysigt kan vi ha det på mornarna när pappa är hemma och myser med oss ♥
På BVC nu förra veckan i torsdags så gick det bra, hon har gått upp nu till 4220gram och 56cm lång, samt 38cm i huvudomfång. Linnéa har lagt på sig lite babyhull och det är så mysigt :) Jag märkte att jag har kondition å träna upp eftersom BVC i Storvik ligger i en gammal byggnad å på andra våningen, med 2 långa trappor upp å bära på henne i bilstolen som säkerligen tillsammans väger 10kg minst å de är rätt varmt å kvaft där så kan jag lova att jag blev andfådd!
På eftermiddagen åkte jag iväg själv för första ggn för att handla käk, det var både skönt men kändes väldigt konstigt tomt å vilset, men det behövs komma iväg lite själv då å då å få ta hand om sig själv litegrann samtidigt som det är bra träning för Lars å Linnéa att vara själva, de duger faktiskt jättebra med pappas famn också :)
Såhär mysigt kan vi ha det på mornarna när pappa är hemma och myser med oss ♥
En helg av firande
Ja det började redan i fredags när vi först blev besökta av Hans och Kalle som kom och grattade oss till Linnéa. Sen kom pappa och Agneta förbi och grattade oss tre, de passade även på att gratta mig inför min födelsedag :) Vi åt jättegott som Lars fixat med, grillat första gången för i år, även om vi fick äta i omgångar så var det en bra kväll och vi insåg att vi behövde köpa napp till Linnéa då hon snuttat vid mitt bröst 4-5timmar upprepade gånger och ligger och spottar ut maten när hon inte orkar mer efter att hon ätit ett bra tag.. Å efter att vi fick hem napp i lördags så har det gått jättebra å hon äter fortfarande bra å säger till.. Nu gör vi försök med att träna bort amningsnappen, det fungerar bra om vi inte är för trötta eller att Linnéa tycker det går för segt att få mat :) och även om inte nästäppan sätter stopp för det..
I lördags fyllde jag 23år och Lars fixade fram en lyxfrukost som även innehöll brieost som jag inte ätit på ett år, det satt fint det :) Sen låg det även ett kuvert med ett fint kort i som han skrivit jättegulligt i med skrivstil å så låg det slantar till antingen massage eller spikmatta, det blir en spikmatta :) Den har man lite mer användning utav flera ggr plus att båda kan använda den :) Efter en härlig frukost blev det lite fullt upp, jag bakade kladdkaka å Lars satsade på hembakta marränger som blev super i en marrängswiss sen. Heidi och Jonas tittade förbi över dagen å kvällen och det var riktigt trevligt samtidigt som det fylldes på med fler gratulationer till både mig och Linnéa. Vi satsade på en grillning till kvällen och det blev lika gott det med. Jag hade en jättebra födelsedag å mycket tack till Lars som fixade och donade med allt för att göra min dag lyckad å han lyckades många gånger om ♥
I söndags var det min och Lars dag, vi har varit tillsammans 1år ♥ Tänk vad mycket vi har hunnit med på ett år älskling.. Det kunde man inte ana men tänk vad lyckliga vi är å vad vi åstadkommit :) Vi har hunnit med en resa till Zakynthos, köpt hus, rustat en hel del, gått igenom en graviditet + förlossning och nu har vi en liten bäbis här hemma som gjort att vi blivit en familj, vi tre ♥ Å dagen till all ära så tog vi med pappa först till Furuvik för att kolla på en V70 som inte alls var nå bra å sen vidare till Uppsala å kollade på en Ford Mondeo -01 som gått ca 15000mil å den var som ny nästan, jättefin. Så därnere gjorde vi ett köp på vår ettårsdag och det fick vara våran present till varandra :)
Foton från förlossningen & BB
Första fotot på oss och den första amningsstunden på förlossningen
Dags för vägning och mätning på förlossningen, huh så hemskt och kallt att inte få fortsätta vara i mammas/pappas famn på en liten stund
Här ligger Linnéa och myser å tar det lugnt medan mamma och pappa njuter av fikan på förlossningen
Uppe på BB, dagen efter förlossningen och i en stolt pappas famn, vid pappas bröst kan man sova tryggt
Ligga på mammas bröst är mysigt och även för att känna igen hjärtljuden som hörts i magen
En liten tupplur innan det är dags att åka hem från BB den 17/4 medan pappa flänger å packar våra saker
Första viktkurvan för min del efter förlossningen
Ja, kilona är väl något man väntar spännande på att se försvinna å framför allt känna av det! Och det gör jag redan nu.
Utgångsvikten är från sista besöket hos barnmorskan i Sandviken den 8/4: 91.6kg
(jag gick upp rätt precis 20kg under graviditeten och nästan allt kom de första 6månaderna)
Vikten när vi kom hem från BB den 17/4 var: 87.5kg
vikten den 19/4: 85.7kg
vikten den 21/4: 83.0kg
vikten idag den 24/4: 81.2kg
Det är ovant att vara såhär "lätt", det känns väldigt skönt och att promenera är något jag längtat så efter så det försöker vi hinna med varje/varannan dag med kortare/längre sträckor såhär i början efter vad kroppen klarar av och säger ifrån om.
Nu tror jag att jag ska passa på att njuta i solen lite innan Linnéa vaknar och det är dags för hennes andra bad, i söndags var det ingen större hitt men det kanske kommer när hon vet vad det handlar om :)
Får se om vi får in fotona från den "riktiga kameran" idag, beroende på om Lars hinner med.. Hoppas på det. Det är ju liiiite andra saker vi har i våra tankar nu dygnet runt känns det som :P
...och jag förstår att vissa av er som läst det tidigare inlägget och själv ännu inte varit med om en förlossning tycker det låter otäckt och kanske lite skrämmande? Det fanns en viss rädsla hos mig som berodde på att jag inte visste vad som väntade, men nu i efterhand så känns det verkligen som det var och det var det, en väldigt bra och komplikationsfri förlossning som gick rätt fort precis som vi ville. Man får försöka ta det lugnt och invänta kroppens signaler, för den vet vad den ska göra även om den behöver lite hjälp på traven ibland, vi är ju trots allt kvinnor och våra kroppar är gjorda för detta ;) (tur är väl det, för hur skulle männen överleva detta? :P haha .) Det är väldigt bra om man känner en viss rädsla inför förlossningen att prata med någon om detta innan förlossningen är där, tex med sin barnmorska... Om man nu vet att det är rädsla för jag visste inte riktigt vad jag kände inför förlossningen så det var svårt att prata om det innan det var dags..
Utgångsvikten är från sista besöket hos barnmorskan i Sandviken den 8/4: 91.6kg
(jag gick upp rätt precis 20kg under graviditeten och nästan allt kom de första 6månaderna)
Vikten när vi kom hem från BB den 17/4 var: 87.5kg
vikten den 19/4: 85.7kg
vikten den 21/4: 83.0kg
vikten idag den 24/4: 81.2kg
Det är ovant att vara såhär "lätt", det känns väldigt skönt och att promenera är något jag längtat så efter så det försöker vi hinna med varje/varannan dag med kortare/längre sträckor såhär i början efter vad kroppen klarar av och säger ifrån om.
Nu tror jag att jag ska passa på att njuta i solen lite innan Linnéa vaknar och det är dags för hennes andra bad, i söndags var det ingen större hitt men det kanske kommer när hon vet vad det handlar om :)
Får se om vi får in fotona från den "riktiga kameran" idag, beroende på om Lars hinner med.. Hoppas på det. Det är ju liiiite andra saker vi har i våra tankar nu dygnet runt känns det som :P
...och jag förstår att vissa av er som läst det tidigare inlägget och själv ännu inte varit med om en förlossning tycker det låter otäckt och kanske lite skrämmande? Det fanns en viss rädsla hos mig som berodde på att jag inte visste vad som väntade, men nu i efterhand så känns det verkligen som det var och det var det, en väldigt bra och komplikationsfri förlossning som gick rätt fort precis som vi ville. Man får försöka ta det lugnt och invänta kroppens signaler, för den vet vad den ska göra även om den behöver lite hjälp på traven ibland, vi är ju trots allt kvinnor och våra kroppar är gjorda för detta ;) (tur är väl det, för hur skulle männen överleva detta? :P haha .) Det är väldigt bra om man känner en viss rädsla inför förlossningen att prata med någon om detta innan förlossningen är där, tex med sin barnmorska... Om man nu vet att det är rädsla för jag visste inte riktigt vad jag kände inför förlossningen så det var svårt att prata om det innan det var dags..
Förlossningen 14/4 2009
Ja i tisdags var det som sagt dags, tänk det är en vecka sen redan nu.. Huu så fort tiden går!!
Foton kommer här sen när vi fått in de i datorn :) Nu luktar det bajs här och lillan sover..
Hemma hos mamma en sväng nu när vi skulle ta hand om deras levererade däck och Lars passar på att låna Hans xbox 360 :) Och Linnéa sover när han spelar Guitar Hero med skaplig volym, fast det är rätt skönt att hon kan sova i ljud å oljud samtidigt som hon kan sova när det är knäpptyst. Får se om det blir något bankärende idag i Sandviken. Vi måste handla blöjjor å lite till iaf.
Å ni som vill handla kläder till Linnéa: handla inte strl 56 för det är lagomt nu på bodysar å sånt, å de får gärna vara vida i halsen om de ska dras över huvudet, eller töjjbara eller vad man ska säga... Eller bodysar/kläder som inte behöver dras över huvudet. Vi har lärt oss detta nu och man vill inte göra det obehagligt för henne genom att bråka på krångliga kläder.
Vi åkte tillbaka till förlossningen igen efter lunch när vi samlat oss själva litegrann och även tankarna.. Klockan 12 var vi där och vid ett tiden började jävulskapet till igångsättning med ballong, det är rättare sagt en kateter dom ska sätta in innanför livmoderetappen och sen fyller de den så att diametern blir 3-4cm och när den trillat ut så är man öppen dessa centimeter. Läkare nr 1 lyckades inte med sina två försök och jag tyckte det var riktigt obehagligt och ont gjorde det när de så gott som bände upp en därnere med instrument som såg ut från mitt håll som konsoller i metall samtidigt som de kom åt å nöp mig inne där, aj. De kallade in överläkaren och han var inte snäll i händerna han inte, men det är tydligen nödvändigt för att lyckas det fick jag känna redan när de skulle in å känna hur öppen jag var å hur mogen livmoderetappen var, fyfan... Så han tog i å på nå sätt fick han fast den där ballongen på rätt ställe samtidigt som jag fortsatte kvida och blev mer å mer rädd..
Den ballongen satt inne i 1½ timme ca sen var det dags för de att ha hål på fosterhinnorna så vattnet skulle gå och det gick jättebra med Lars hjälp att ha knogen under rumpan så det blev en bättre vinkel för de att komma åt eftersom jag själv hade en PVK i handen å inte kunde ligga på den.. Efter att vattnet gick så avvaktade de en stund för att se om min kropp satte fart på värkarbetet själv men det var lite klent med det och de ville påskynda det hela lite till så de satte in värkstimulerande dropp som var en blandning av nå hormon + glucoslösning.. Med detta dropp satte det igång rätt snart och de ökade hastigheten ytterligare och mer å mer värkar kom, tillslut blev det för täta värkar än vad man får ha, alltså mer än 6värkar på 10minuter och det var inte lattjolajban för man fick inte vila mycket där, knappt nått alls så de sänkte den och då blev det bättre. Under den här tiden stod jag upp med hjälp av ett gåbord som man kan luta/hänga sig på å detta hjälpte även till på traven att få ner den lilla tösen ytterligare.. Lars var ett jättestort stöd och masserade och grejjade allt för min skull...
Jag började även få lustgas samtidigt som jag hade frågat efter epiduralbedövning men var inte riktigt säker på om jag ville ha den så de gjorde i ordning den utifall att men det behövdes inte när jag fick smak för lustgasen ;) nä men det räckte kändes det som.
Barnmorskan frågade om jag ville lägga mig ner och vila eftersom jag hade stått upp så länge och varit duktig tyckte hon så då blev det att ligga på sidan med ena benet vilandes på ett benstöd å inandas lustgas när man kände att värken började komma.. Jag kände detta samtidigt som man såg på maskinen att mätningen för sammandragningarna i magen ökade och då var det dags för en ny värk. När den lilla hade kommit så pass långt ner i bäcken att hon kom åt kräkreflexpunkten man har därnere så sa jag till Lars att nu mår jag illa, jag tror jag kommer spy... Och han blev lite paff för vi hade inte blivit förberedda på detta illamående så inget hade vi till hjälp just då.. Så han sa bara "väntaaa" och kollade panikslagen runt omkring, men det tog inte många sekunder innan middagen som jag ätit på förlossningen vid femtiden + nyponsoppa å glass kom upp å kom överallt nedanför sängen på den sidan + på sladdar å maskiner å Lars.. Sen efter det fick nå kräkpåsar som sen var mig tillhands också. Barnmorskan kom in å masserade/tröck på punkter på fötterna för att få bort illamåendet och det hjälpte så Lars fortsatte med detta och fick sitta på en stolskant i två timmar å trycka på mina fötter..
Vid den här tiden var klockan runt 21.00 och jag började känna av aningens krystvärkar och rätt snart efter det kom 3e skiftet barnmorska in (vi hade tre olika skift där, först de som jobbade dag, sen em. och sen natt) hon hade bara tänkt komma in och hälsa och berätta vem hon var å att det var hon som jobbade natt men jag sa det att det kändes som det var krystvärkar och hon frågade om hon skulle kolla hur öppen jag var (ingen hade kollat hur öppen jag var sen de tog hål på fosterhinnorna och detta var ca 6timmar sedan) så hon blev lite, eller väldigt paff när hon kände att jag var öppen 9cm.. Då fick hon väldigt bråttom å jag såg henne försvinna å på med plastförkläde, handskar å började snabbt förbereda förlossning.. Värkarna tilltog alltmer och vid 22 så var det riktiga värkar å när huvudet började titta ut så såg de små lockar i håret på Linnéa men jag kände bara smärta, den värsta smärtan var när huvudet skulle ut.. Och när huvudet var påväg ut så stog Lars själv vid mig och såg vad som skedde därnere medan barnmorskan stod en bit bort och grejjade med saker och sen vände väl hon sig om när hon hörde att jag började trycka på så då fick hon lite mer bråttom.. Sängen började krångla när hon skulle ställa om den så hon kunde stå mellan mina ben när det nu var så nära... Efter några krystvärkar till så lära barnmorskan tillkalla en undersköterska som skulle hjälpa till med grejjer och ta hand om mig och Linnéa.
Det tog alltså inte lång tid, klockan 22.37 tittade Linnéa ut och skrek efter bara ett par sekunder, ett skrik vi verkligen ville höra.. Och jag hörde Lars säga att hans ben började skaka och barnmorskan bad honom sätta sig ned, det var hans spänning som släppte litegrann och det kan jag förstå, han hade varit aktiv med mig sedan klockan 13.00 och det lär ju ta på hans krafter också. Jag fick Linnéa till mig på bröstet och det var en underbar känsla samtidigt som hon redan då var stark i nacken och tittade upp på mig.. 22.45 eller nå sånt kom moderkakan å de där ut och allt var helt och såg bra ut.
Sen började det roliga i vilken nummerordningen det är nu... Det var dags att bli sydd, men jag hade inte spruckit mycket alls sa barnmorskan men ändå var detta i klass med ballongen. Jag hade spruckit vid blygläpparna (rätt högt upp, som att man inte är känslig där ändå) samt lite nedåt men inte mycket alls. Det gick inte att slappna av så hon kunde sy, kanske inte så konstigt när man ligger där med benen isär och man har en person som sitter där och sticker en nål i ens underliv och man samtidigt ser henne upp nålen så tråden åker igenom och tråden såg ut att vara väldigt lång så jag såg ju det där.. Det blev Lars tur att hålla Linnéa så jag fick lustgas igen medan jag försökte ta det lugnt.. När detta äntligen var över så fick vi ca en timme över för oss själva med lite fika.. Även här hade Linnéa ammat för första gången och då gick det bra.
De kommer tillbaka å ökar på mitt dropp som jag har kvar och jag var inte lycklig över detta eftersom jag helst av allt ville ha bort detta som satt igång värkarna så jag blev orolig att de ville att det skulle bli mer sammandragningar men det skulle det inte bli.. De ökade droppet tillmaxhastighet och sa att det skulle gå fort, det kändes som en evighet... Sen fick jag heller inte bli av med PVK nålen utan den skulle man ha kvar till BB om man skulle behöva få något snabbt..
Upp och kissade och det gick bra med hjälp och stöd av Lars. Sen var det dags att lägga sig i sängen och få Linnéa hos sig igen medan Lars packade ihop våra saker och sen iväg till BB. Dit kom vi vid 02-tiden.
Första natten på BB gick väl rätt hyffsat, vi hamnade i en tvåbäddssal men var ensamma första natten, vi sov kanske mellan tre å halvåtta, Lars fick ha Linnéa hos sig från halv fem så jag kunde få slappna av när jag sov när jag ändå skulle upp på toa. Första dagen tror jag också gick rätt bra, men vi var ruskigt trötta och Linnéa hade fått en oroväckande nästäppa som hon fortfarande har lite då å då, hon får ingen luft alls genom näsan och det är riktigt otäckt.. Pga detta så blev det avstamp med amningen så barnmorskorna fanns väl tillhands när vi skulle försöka handmjölka å ge mat med sked.. Linnéa bajsar så det knakar i brallorna å beckenbajset som är alldeles grön/svart kom i stora lass. Första läkarundersökningen blev gjord första dan och det gick bra. Vi knusslar å försöker så gott det går att göra rent naveln med topps men inte så lätt på en liten som inte alls gillar det. På kvällen kom pappa förbi och fick se sitt lilla barnbarn.
Andra natten var inte alls rolig, nästäppan var som värst och tillslut fick hon nezeril näsdroppar var 6e timme för att få luft, samtidigt som vi var slutkörda och Linnéa gallskrek och jag grät... så fick vi även in ett till par i rummet.. Det var så skönt att kunna ringa på barnmorskorna så ofta man ville för de var så duktiga och förstående! Efter 03tiden fick vi sova igen litegrann och under dagen var hon lugn då hon kunde andas med hjälp av N-droppar + koksaltdroppar som vi använder fortfarande.. Audionomen kom förbi och skulle kolla hörseln, men det var absolut ingen hitt så hon fick komma tillbaka senare och då gick det bra och testet visade gott resultat. På kvällen kom Lars pappa + Heidi förbi och fick se sitt lilla barnbarn en sväng.
Tredje natten gick jättebra å vi fick sova hela natten bortsett från lite amning å blöjbyten. Läkarundersökning nr 2 efter 48timmar blev gjord och det gick bra det med.. Även prov blev gjorda, kommer inte ihåg vad de heter nu.. Sen kände vi oss redo att åka hem eftersom amningen fungerar jättebra med hjälp av en amningsnapp som ska hjälpa till att Linnéa suger ut bröstvårtorna (många får hjälp utav dessa som har plana bröstvårtor). Vi åkte hem vid 12tiden och hon sover å sover å äter å äter.
Nu i efterhand så känns det som jag/vi hade en jättebra, smidig, komplikationsfri förlossning och det var verkligen värt all möda fast det hade gärna fått gått smidigare med ballongen. Förlossningen gick bra och rätt fort, precis som vi hade önskat. Jag och Lars har pratat mycket om förlossningen och han var och är fortfarande delaktig i allt! Vi har pratat, skrattat över det roliga i förlossningen med kräkningar och hur bråttom barnmorskan fick. Lars finns även där när tårarna kommer och jag även för han, naturligt att våra tårar kommer efter det vi varit med om och hur våra liv förändras och när spänningar släpper och känslor och tankar virvlar runt i en.. Det är absolut värt att vilja föda flera barn sen, så kände jag inte just under förlossningen kan jag lova. Det var verkligen en positiv upplevelse och på strecket man ska kryssa mellan 1-10 hur man upplevde förlossningen så hamnar krysset nu på 10.
Den ballongen satt inne i 1½ timme ca sen var det dags för de att ha hål på fosterhinnorna så vattnet skulle gå och det gick jättebra med Lars hjälp att ha knogen under rumpan så det blev en bättre vinkel för de att komma åt eftersom jag själv hade en PVK i handen å inte kunde ligga på den.. Efter att vattnet gick så avvaktade de en stund för att se om min kropp satte fart på värkarbetet själv men det var lite klent med det och de ville påskynda det hela lite till så de satte in värkstimulerande dropp som var en blandning av nå hormon + glucoslösning.. Med detta dropp satte det igång rätt snart och de ökade hastigheten ytterligare och mer å mer värkar kom, tillslut blev det för täta värkar än vad man får ha, alltså mer än 6värkar på 10minuter och det var inte lattjolajban för man fick inte vila mycket där, knappt nått alls så de sänkte den och då blev det bättre. Under den här tiden stod jag upp med hjälp av ett gåbord som man kan luta/hänga sig på å detta hjälpte även till på traven att få ner den lilla tösen ytterligare.. Lars var ett jättestort stöd och masserade och grejjade allt för min skull...
Jag började även få lustgas samtidigt som jag hade frågat efter epiduralbedövning men var inte riktigt säker på om jag ville ha den så de gjorde i ordning den utifall att men det behövdes inte när jag fick smak för lustgasen ;) nä men det räckte kändes det som.
Barnmorskan frågade om jag ville lägga mig ner och vila eftersom jag hade stått upp så länge och varit duktig tyckte hon så då blev det att ligga på sidan med ena benet vilandes på ett benstöd å inandas lustgas när man kände att värken började komma.. Jag kände detta samtidigt som man såg på maskinen att mätningen för sammandragningarna i magen ökade och då var det dags för en ny värk. När den lilla hade kommit så pass långt ner i bäcken att hon kom åt kräkreflexpunkten man har därnere så sa jag till Lars att nu mår jag illa, jag tror jag kommer spy... Och han blev lite paff för vi hade inte blivit förberedda på detta illamående så inget hade vi till hjälp just då.. Så han sa bara "väntaaa" och kollade panikslagen runt omkring, men det tog inte många sekunder innan middagen som jag ätit på förlossningen vid femtiden + nyponsoppa å glass kom upp å kom överallt nedanför sängen på den sidan + på sladdar å maskiner å Lars.. Sen efter det fick nå kräkpåsar som sen var mig tillhands också. Barnmorskan kom in å masserade/tröck på punkter på fötterna för att få bort illamåendet och det hjälpte så Lars fortsatte med detta och fick sitta på en stolskant i två timmar å trycka på mina fötter..
Vid den här tiden var klockan runt 21.00 och jag började känna av aningens krystvärkar och rätt snart efter det kom 3e skiftet barnmorska in (vi hade tre olika skift där, först de som jobbade dag, sen em. och sen natt) hon hade bara tänkt komma in och hälsa och berätta vem hon var å att det var hon som jobbade natt men jag sa det att det kändes som det var krystvärkar och hon frågade om hon skulle kolla hur öppen jag var (ingen hade kollat hur öppen jag var sen de tog hål på fosterhinnorna och detta var ca 6timmar sedan) så hon blev lite, eller väldigt paff när hon kände att jag var öppen 9cm.. Då fick hon väldigt bråttom å jag såg henne försvinna å på med plastförkläde, handskar å började snabbt förbereda förlossning.. Värkarna tilltog alltmer och vid 22 så var det riktiga värkar å när huvudet började titta ut så såg de små lockar i håret på Linnéa men jag kände bara smärta, den värsta smärtan var när huvudet skulle ut.. Och när huvudet var påväg ut så stog Lars själv vid mig och såg vad som skedde därnere medan barnmorskan stod en bit bort och grejjade med saker och sen vände väl hon sig om när hon hörde att jag började trycka på så då fick hon lite mer bråttom.. Sängen började krångla när hon skulle ställa om den så hon kunde stå mellan mina ben när det nu var så nära... Efter några krystvärkar till så lära barnmorskan tillkalla en undersköterska som skulle hjälpa till med grejjer och ta hand om mig och Linnéa.
Det tog alltså inte lång tid, klockan 22.37 tittade Linnéa ut och skrek efter bara ett par sekunder, ett skrik vi verkligen ville höra.. Och jag hörde Lars säga att hans ben började skaka och barnmorskan bad honom sätta sig ned, det var hans spänning som släppte litegrann och det kan jag förstå, han hade varit aktiv med mig sedan klockan 13.00 och det lär ju ta på hans krafter också. Jag fick Linnéa till mig på bröstet och det var en underbar känsla samtidigt som hon redan då var stark i nacken och tittade upp på mig.. 22.45 eller nå sånt kom moderkakan å de där ut och allt var helt och såg bra ut.
Sen började det roliga i vilken nummerordningen det är nu... Det var dags att bli sydd, men jag hade inte spruckit mycket alls sa barnmorskan men ändå var detta i klass med ballongen. Jag hade spruckit vid blygläpparna (rätt högt upp, som att man inte är känslig där ändå) samt lite nedåt men inte mycket alls. Det gick inte att slappna av så hon kunde sy, kanske inte så konstigt när man ligger där med benen isär och man har en person som sitter där och sticker en nål i ens underliv och man samtidigt ser henne upp nålen så tråden åker igenom och tråden såg ut att vara väldigt lång så jag såg ju det där.. Det blev Lars tur att hålla Linnéa så jag fick lustgas igen medan jag försökte ta det lugnt.. När detta äntligen var över så fick vi ca en timme över för oss själva med lite fika.. Även här hade Linnéa ammat för första gången och då gick det bra.
De kommer tillbaka å ökar på mitt dropp som jag har kvar och jag var inte lycklig över detta eftersom jag helst av allt ville ha bort detta som satt igång värkarna så jag blev orolig att de ville att det skulle bli mer sammandragningar men det skulle det inte bli.. De ökade droppet tillmaxhastighet och sa att det skulle gå fort, det kändes som en evighet... Sen fick jag heller inte bli av med PVK nålen utan den skulle man ha kvar till BB om man skulle behöva få något snabbt..
Upp och kissade och det gick bra med hjälp och stöd av Lars. Sen var det dags att lägga sig i sängen och få Linnéa hos sig igen medan Lars packade ihop våra saker och sen iväg till BB. Dit kom vi vid 02-tiden.
Första natten på BB gick väl rätt hyffsat, vi hamnade i en tvåbäddssal men var ensamma första natten, vi sov kanske mellan tre å halvåtta, Lars fick ha Linnéa hos sig från halv fem så jag kunde få slappna av när jag sov när jag ändå skulle upp på toa. Första dagen tror jag också gick rätt bra, men vi var ruskigt trötta och Linnéa hade fått en oroväckande nästäppa som hon fortfarande har lite då å då, hon får ingen luft alls genom näsan och det är riktigt otäckt.. Pga detta så blev det avstamp med amningen så barnmorskorna fanns väl tillhands när vi skulle försöka handmjölka å ge mat med sked.. Linnéa bajsar så det knakar i brallorna å beckenbajset som är alldeles grön/svart kom i stora lass. Första läkarundersökningen blev gjord första dan och det gick bra. Vi knusslar å försöker så gott det går att göra rent naveln med topps men inte så lätt på en liten som inte alls gillar det. På kvällen kom pappa förbi och fick se sitt lilla barnbarn.
Andra natten var inte alls rolig, nästäppan var som värst och tillslut fick hon nezeril näsdroppar var 6e timme för att få luft, samtidigt som vi var slutkörda och Linnéa gallskrek och jag grät... så fick vi även in ett till par i rummet.. Det var så skönt att kunna ringa på barnmorskorna så ofta man ville för de var så duktiga och förstående! Efter 03tiden fick vi sova igen litegrann och under dagen var hon lugn då hon kunde andas med hjälp av N-droppar + koksaltdroppar som vi använder fortfarande.. Audionomen kom förbi och skulle kolla hörseln, men det var absolut ingen hitt så hon fick komma tillbaka senare och då gick det bra och testet visade gott resultat. På kvällen kom Lars pappa + Heidi förbi och fick se sitt lilla barnbarn en sväng.
Tredje natten gick jättebra å vi fick sova hela natten bortsett från lite amning å blöjbyten. Läkarundersökning nr 2 efter 48timmar blev gjord och det gick bra det med.. Även prov blev gjorda, kommer inte ihåg vad de heter nu.. Sen kände vi oss redo att åka hem eftersom amningen fungerar jättebra med hjälp av en amningsnapp som ska hjälpa till att Linnéa suger ut bröstvårtorna (många får hjälp utav dessa som har plana bröstvårtor). Vi åkte hem vid 12tiden och hon sover å sover å äter å äter.
Nu i efterhand så känns det som jag/vi hade en jättebra, smidig, komplikationsfri förlossning och det var verkligen värt all möda fast det hade gärna fått gått smidigare med ballongen. Förlossningen gick bra och rätt fort, precis som vi hade önskat. Jag och Lars har pratat mycket om förlossningen och han var och är fortfarande delaktig i allt! Vi har pratat, skrattat över det roliga i förlossningen med kräkningar och hur bråttom barnmorskan fick. Lars finns även där när tårarna kommer och jag även för han, naturligt att våra tårar kommer efter det vi varit med om och hur våra liv förändras och när spänningar släpper och känslor och tankar virvlar runt i en.. Det är absolut värt att vilja föda flera barn sen, så kände jag inte just under förlossningen kan jag lova. Det var verkligen en positiv upplevelse och på strecket man ska kryssa mellan 1-10 hur man upplevde förlossningen så hamnar krysset nu på 10.
Foton kommer här sen när vi fått in de i datorn :) Nu luktar det bajs här och lillan sover..
Hemma hos mamma en sväng nu när vi skulle ta hand om deras levererade däck och Lars passar på att låna Hans xbox 360 :) Och Linnéa sover när han spelar Guitar Hero med skaplig volym, fast det är rätt skönt att hon kan sova i ljud å oljud samtidigt som hon kan sova när det är knäpptyst. Får se om det blir något bankärende idag i Sandviken. Vi måste handla blöjjor å lite till iaf.
Å ni som vill handla kläder till Linnéa: handla inte strl 56 för det är lagomt nu på bodysar å sånt, å de får gärna vara vida i halsen om de ska dras över huvudet, eller töjjbara eller vad man ska säga... Eller bodysar/kläder som inte behöver dras över huvudet. Vi har lärt oss detta nu och man vill inte göra det obehagligt för henne genom att bråka på krångliga kläder.
