Några ord, några meningar, några rader

för så känns det faktiskt helt ärligt. Min motivation har inte varit särskilt stark nu de senaste två veckorna men jag har ändå försökt kämpat på och läst då och då och kommit en bra bit påväg inför kommande tenta, det har funnits stunder där jag tyckt att det finns ett ljus kvar fortfarande som glimmar för mitt pluggande.. men det är inte tillräckligt ofta längre. Kanske är jag inte så motiverad pga att jag inte vet om jag klarat omtentan än, skulle den gått åt skogen så blir det inge Falun denna termin eller att fortsätta i Sundsvall heller. För den delen så är nog mina studier i Sundsvall över forever efter tentan nästa vecka, så ohjälpsamma människor som bara tycker allt är jobbigt och kan inte stödja studenter som kämpar på annat håll. För nej, det är ju en normal-utbildning och då finns det inga skäl i världen för vissa lärare att det faktiskt går att läsa hemifrån och på annan ort!!! Vilka jävla idioter, jag är riktigt besviken. Och skickar vi mail i god tid om förfrågningar om sådant som är oklart och som inte framgår i exempelvis studiehandledningen då får vi fan för det, för då är det vårat fel att vi inte tagit reda på fakta. Men det är ju bra att lärare skriver studiehandledningen komplett med all information som ska framgå som ska hjälpa studenter igenom en kurs. Men nej det är ju guds barn som har gjort den så varför skulle det vara fel. När vi sen mailar om vi kan få byta en artikel som vi valt, som vi sedan såg var på 22sidor till en på 7sidor istället, så får vi svaret "snälla ni jag kan inte se och jag har semester till onsdag den 7/1 ni kan väl ta den artikel som ni valt tidigare varför detta..............". Jag vet inte vad som har påverkat dessa människor den här terminen, kanske är det finanskrisen och pengarna försvinner fortare än de kommer in. Nog för att det drabbar alla människor men i sitt yrke ska man vara proffessionell oavsett om man är sjuksköterska, har varit sjuksköterska och övergått till lärare. Vart i helvete är den pedagogiska förmågan?



Jag orkar inte kämpa mer. Bara jag klarade omtentan och den här kommande tentan plus artikelseminariet så är undersköterskeutbildningen klar iaf. Det lutar starkt åt att det blir ett studieuppehåll tills jag funnit motivation till att plugga igen och tills dess tänker jag jobba med det jag började utbilda mig till från början, undersköterska, för vem har sagt att det är något fel på det jobbet? Jag kommer fortfarande jobba med det jag vill hålla på med men kanske inte på samma ansvarsnivå. Sen kan jag fortsätta till sjuksköterska. Mammaledigheten kanske får mig på andra tankar också. Jag är 22 och ska fylla 23, jag har hela livet på mig och det är mitt liv och mina val. Även fast vissa i min omgivning gärna vill styra och ställa och komma med förslag, och det kan jag ta, men det är ändå mitt liv och jag ber er respektera mig och mina val.


Det kommer bli en kämpig, torsdag, fredag, lördag, söndag.. men jag ska ge det sista..
Kanske kommer jag känna annorlunda än vad jag gör nu, men orken finns inte som den borde göra..