Några ord, några meningar, några rader

finns nog inte. Det kommer motgångar som man måste ta sig igenom när man har barn. Det går inte längre att stoppa huvudet i sanden, skita i det eller rent av bara gå sin väg och tänka bort med det gamla och in med det nya.. Det är ett barn att tänka på också! Hur jobbigt det än är och hur mycket man än känner att man inte vill leva med den andra så finns det oftast en orsak.. Och jag hoppas vi kommer på den snart... Och att vi kan lyssna på varandra, för det går inte nu :( Jag känner att jag inte har någon energi över för sånt här å jag känner att jag inte alls får någon energi från Lars just nu, jag blir liksom inte glad... Det är skitjobbigt men det är sant. Någonting är i vägen. Jag försöker hålla tyst och tänker hela tiden att imorgon blir det inte såhär.. men joo. Imorse började dagen med ett bråk om att kaffekannan ska/inte ska diskas.. Ingenting att bråka om, men vad är det som gör att en sån liten grejj gör att jag tillslut gråter när det känns som han inte lyssnar och han tycker jag bara hugger när vi pratat om det flera ggr tidigare att jag inte tycker det är fräscht att bara skölja ur kannan när den stått en hel natt med sunkkaffe sen gårdagen. Så tycker inte han, men ändå så ska han komma med kommentaren "men herregud, vissa saker kan jag ta men inte allt".. sa att han kunde ta upp sin gamla kaffebryggare så kan vi ha olika om det är så... Vad är det att bråka om??????? Slutade iaf med att jag ifrån frukostbordet och sa att jag inte vill leva med honom och hoppade in i duschen å sen hade han åkt iväg. Att jag inte vill leva med honom slänger man bara inte ur sig hur som helst, men vad ska man göra när man känner så stundtals.. sen ett halvår tillbaka har vi försökt prata med varandra men med Lars stoppa huvudet i sanden stil så vill och tror han att allt är bra bara man låter varandra vara en stund och sen kommer och är hur glad/charmig/snäll som helst. Energin försvinner på hans svar "jag vet inte" när man frågar någonting (nonchalant stil) och sen även att saker som sägs ska bli gjorda, blir aldrig gjorda. Är det då bättre att vi ska bråka om saker som skall bli gjorda eller redan borde vara gjorda än att bara jobba häcken av sig i några dagar för att sen kunna njuta av dom andra dagarna tillsammans...????????? Det här är inte bra, jag är inte lycklig med dig just nu. Jag kan inte. Det bör ske en förändring, men allt man får till svar då är att "tänk vilken förändring det har blivit sen vi blev tillsammans, jag jobbar ju på det.." Men hur mycket tålamod ska man ha och hur mycket energi ska det få ta. Jag vet att det här huset har tagit mycket energi men nu är det inte långt kvar, kan man då inte fixa det som är kvar att fixa så båda kan vara nöjda och glada tillsammans den tid som är kvar här så det inte sker någonting som att vi går skilda vägar innan dess..




Nu har min älskade dotter vaknat ♥
Allt och lite till för henne.
Fortsätta kämpa..