Några ord, några meningar, några rader

Det började sådär gosigt kramigt å vi lyckades få några bra kort,


tills det slutade såhär, William kräktes litegrann och det är nog det värsta Linnéa vet (kväljning direkt),
som sagt, vi lyckades med några bilder! Goungar!

Lika som höstrusket smyger sig på vissa dgr liksom de brittiska sensommardagarna kommer fram emellanåt så börjar suget på att börja skriva av sig komma igen. Det är inte många minuter som tvåbarnsmor som man kan sitta framför datorn å bara koppla av, kanske en sväng på kvällen? När resten av det nödvändigaste i hushållet har fixats, ja för det finns ju alltid, förbannade alltid, något att sysselsätta sig med. Dock behövs den där stunden för sig själv också, lite ny ork och energi som kommer.

Jag ska, en vacker dag, skriva om min förlossning med William. För att ha det nedskrivet, att kunna läsa och minnas de känslor som upplevdes och allting runtomkring. Förlossningen med Linnéa finns nedskriven, såhär i efterhand så var den inte den optimala. Samtidigt så var det den första förlossningen och man vet inte alls vad man har att vänta men sen vart jag igångsatt också och även personal som kanske inte riktigt såg det jag kände, rädsla.

Nu har vi två underbara barn tillsammans och de är friska och krya bortsett från tänder och förkylningar pö om pö.

Återkommer som sagt, nu DHW.

mina älsklingar!


Det lilla busfröet!
Vilken dag det här blev.. Linnéa har inte sovit särskilt bra, eller såsom hon brukar sova, på de senaste 2-3veckorna. Varför vet vi inte riktigt, går i perioder och det är väl mycket som händer som vanligt.. Igår kväll somnade hon sent, vaknade tidigt, iväg till dagis och därifrån ringer de 2timmar senare (jag gissade förtvivlat på att hon fått magsjuka innan jag svarade) men de berättade att Linnéa slagit ett jack i pannan när de hoppat på maddrasser inomhus och då ramlat å slagit i pannan i en pall... Å att de trodde det behövde tejpas. Som tur var var det inte så stort jack, kanske 1cm långt å bara "lite djupt" men tillräckligt för att tejpas.. Så vi tog en tur till hälsocentralen och tejpade (och fick det dokumenterat) sen hem och försöka söva tösen, eftersom hon var så trött som somnade både på vägen dit å hem men väl hemma var det ingen John Blund kvar. Besök från Storvik fick vi under eftermiddagen, det var trevligt och vilken supermamma till två barn... Det är lite svårt att förstå själv att snart är vi småbarnsföräldrar också till 2 busfrön! Somnade på 5minuter nu ikväll (för en timme sen) vaknade av en hosta och nu har Lars försökt natta om en övertrött Linnéa sen dess och däremellan har hon bajjat också. Det tar lite på tålamodet ibland när det är såhär och man inte är van med det.. Nu är det någon som inte vill ligga i sin säng längre heller hör jag (grinar, ropar hoppa ner, inte sova), snart kommer hon ropa efter mig.. En sån period när nästan bara mamma duger vid nattning och under nätter när hon vaknar och ska ligga bredvid mamma i mammas och pappas säng, sen sover hon gott. Lars sover i Linnéas säng, under veckorna är det bäst för alla när Lars ska upp tidigt och jobba. Hoppas den här perioden går över tills bäbisen behagar titta ut.. Men allt går, sen glömmer man bort det här också likaså som hur det var i 8veckor i somras med fyra kindtänder som ville fram en efter en... Sov gott.

30 fullgågna graviditetsveckor


36 fullgågna graviditetsveckor


även här 36v, är det en pojkmage måntro denna gång?


37 fullgågna graviditetsveckor

men ingen bäbis än. Våren kanske är närmare för var dag som går?
Linnéa somnade precis, lite senare idag än vanligt, vi hade ju sovmorgon till kl 9 imorse så blir en kort middagslur. Visserligen behöver hon vila nu när snorigheten inte vill ge med sig ännu, så en lugn och mysig dag hemma i detta gråa väder.. Jag är också rätt seg även fast man fått sova.. Så är väl lika bra å slappa också.. Fixa disken. Sen är det några blommor kvar att plantera om, som man ska göra varje år? Men riktigt så gröna fingrar har jag inte än. Sen har vi köpt lite frön som ska planteras också men det får bli när Linnéa är på dagis någon dag här i veckan.

Nej dags att fixa det sista å sen slappa lite framför någon dålig serie, känns lagomt just nu.
Hade velat åkt till Korsån å hälsa på, men vågar inte riktigt göra det själv nu när det är så nära å sen vet man ju inte riktigt hur lurigt halkiga vägarna är, vi som inte har dubbar på däcken.

idag fick vi, jag och Linnéa, besök av Linnéas morbror Johan. Det var trevligt, en liten mening med besöket var ju att han skulle få två uppsättningar med påslakan + örngott och med mitt minne så visste jag att jag skulle glömma bort de igen om jag inte la fram de. Men minnet räckte inte tillräckligt långt för att ens lägga fram dom. Lite irreterande, så får bli en prommis dit imorn kanske ist. Vi fick iaf god fika från hans egna bakning (banankladdkaka) och även från Berglunds (vaniljbullar). Ja det var gott, Linnéa tyckte det mest var konstig macka och ville hellre ha hemmagjord smothie och en liten bit banan. Inte mig emot, men hon får smaka ibland när hon vill å än så länge är det ingen hit med fikabröd (tack och lov,?) Linnéa har ju börjat komma ihåg sina morbröder och är oftast nöjd och glad när de kommer hit och pratar om de sen, det är mysigt :)
Igår kom pappa förbi en liten sväng, trevligt, han fick träffa på Linnéa med sin viljestarka sida efter klockan fyra på eftermiddagarna. Kanske lika bra å se alla sidor innan bäbisen kommer utifall han får vara morfar-barnvakt :)
Imorgon får vi en inneboende, bästaste Cecilia, över dagen.. Eller efter att hon slutat jobba och innan hon ska iväg och jobba igen. Det blir väldans trevligt! Jag själv hoppas på en lien sovmorgon först imorgon, det är jobbigt med väckarklocka på 07:15, speciellt de få dagar Linnéa skulle ha sovit längre.. Så imorn har vi morgonmys med vällingdrickande i sängen till lite Bolibompa å hoppas de visar nå bra tecknat vid den tiden.

ibland, när jag känner för det och de dagar jag orkar lite mer, en liten stund.
Igår blev det storsats med korvstroganoff och ris, matlådor till allihopa. På bättre falukors dessutom, med 80% kötthalt å utan E-nr.. Fast det finns en annan sort som är godare fast med lika mkt kötthalt. Idag blir det nog en sats lasagne, om jag får ihop nå på det vi har hemma. Så skönt att ha matlådor färdiga de dagar man inte alls känner för å laga mat. Å även att vi har matlådor till lunch under veckorna. Så när andan faller på så är det lika bra å passa på. Lingonsylt ska det också göras idag, på de sista lingona vi har i frysen sen vi plockade för 1½år sedan när vi fick ihop 60liter. Det går åt litegrann, men ack så gott det är med hemgjord sylt. Linnéa har ju börjat äta gröt igen, huxflux, efter ett halvår/år som hon totalvägrat å fått kväljningar av det så är det det enda hon säger att hon vill ha till frukost, gröt. Havregrynsgröt. Ibland får det bli välling när inte tiden räcker till riktigt eller när klockan är på tok för tidigt för mig att kliva upp, så seg på mornarna så det finns inte. Å på helgerna blir det fil, kladd med fil och flingor. Å kanske ägg, som hon är tokig i.

Nu ska jag passa på att ta mig ett bad med olivolja å lite bubblor, passa på nu medan jag är hemma själv och innan det är dags för bäbis å komma ut för då blir det inge bada på länge.. Idag åker mamma å Pär till Thailand, 3veckor, gu så skönt. Vi längtar tills våran resa blir av, typ senhösten får det bli, oktober/november och nu har vi börjat på å fundera på om vi lika gärna ska ta 2veckor ist för en, om det inte skiljer så mkt i pris. Å All-Inclusive såklart... Hoppas alla demonstrationer å sånt lugnat ner sig där nere då, känns ju inte så roligt.. Sen kläckte vi en idé om en weekendresa också som vi båda funderat på fast inte sagt nått om, till Venedig, fast den resan blir inte aktuell på mer än ett år, men lite drömmar å något att se framemot :) Även om det är en hel del som väntar oss nu som vi ser framemot, så finns alltid drömmarna där :)

Hmm, ja hyffsat. Men när det gått 4-6år sedan jag ens tittade på lägenhetspapprena så kan jag säga att jag inte var riktigt säker på vart de var någonstans och det har ju varit en hel del annat att tänka på och ha att  göra med sedan dess. Men nu, tror jag, att jag har koll på vart de är. Iaf vissa. Ingen aning om det är alla papper som jag kommer behöva sen den dagen jag ska sälja lägenheten, hoppas det.

Idag är jag lite rastlös i kroppen, kryper liksom i en.. Vill göra något fast ändå inte. Väntar på att ev. få hem förstoringar på fotografier som jag kan leta på ramar till.. Hm, kanske ska försöka göra i ordning lite plats i Linnéas garderob så bäbiskläderna får plats där tillsvidare. Nä, annars ska jag nog bara ta det lugnt idag för gårdagen bestod enbart av tvättstuga medan Linnéa var på dagis å sen en promenad till konsum, det tog 40min(!) att gå fram å tillbaka även fast Linnéa satt i vagnen. Men men, det får ta den tid det tar när det vaggas fram med små korta steg för att inte få alltför ont. Det var väldigt skönt att vara ute i solskenet, dock saknades värmen. Idag är det onsdag, ska bli skönt att Lars slutar i tid förhoppningsvis idag..

Linnéa har sedan vi kom hem från Korsån (där hon sov hela nätter) börjat drömma. Inte bara drömma omärkbart, hon har också börjat prata i sömnen och kryper/knölar runt i sin och våran säng fastän hon fortfarande sover. Vilket jag märkte inatt när hon låg med mig i sängen, ena minuten låg hon på kudden och surrade, andra minuten fick jag en fot här å där och tredje minuten låg hon på mig. Försökte prata med henne, hon brukar vara vaken tidigare när hon hållt på sådär men nu inatt blundade hon fortfarande och var "helt borta" dvs. sov. Det kanske är mycket som händer för henne nu, att det kommer någon sorts utvecklingsperiod och mycket händer under dagarna och då även påverkar nätterna och sömnen? Det är lite ovant då hon aldrig tidigare pratat i sömnen, det är bra gulligt ibland. Men ibland kommer ju också såklart "mardrömmarna" också, där är det bland annat prat om att Linnéa knuffar andra eller att andra knuffar Linnéa å så är hon otröstbar i några minuter... Mammas lilla älskling... ♥

Annars är det bra med oss, full fart från det att hon vaknar på mornarna eller blir väckt. En glad liten skrutt som också tycker det är bra härligt med varmare och ljusare dagar, få vara ute och leka mera. Nu är det dags att hämta hem henne, bra tomt här hemma men rätt skönt ändå att få en stund över för sig själv samt att få en chans till att lägga sig ned och vila, avlasta kroppen och hålla den värsta foglossningen borta för ett tag.

för en vecka sen hade jag fortfarande häcken full, dygnet runt, med grejjer som skulle fixas å donas med. Å då var man fortf inne i det och kände väl som vanligt inte efter hur man mådde eller hur pigg/trött man var. Å vilken baksmäll som kommit nu efter helgen och nu dessa två dgr när Linnéa varit på dagis 5h/dag... Så seg som jag varit, känts som jag har kunnat sova nonstop fast ändå inte. För än är jag inte nere i varv. Det finns liksom inte i mitt huvud att ta det lugnt och bara vara eller ens att börja tänka på vad jag, Sandra, vill göra. När fanns det tid för det sist? 3,5år sedan? Ja inte nu de senaste åren iaf. Många säger till mig att jag ska sträcka på mig nu och vara riktigt nöjd och stolt över mig själv, att jag klarat den här utbildningen (som är tuff ändå) samtidigt som att ha varit gravid en gång, haft ett småbarn hemma och sen nu sista terminen en till graviditet. Och klarat det rätt igenom, med att ha kämpat men ändå klarat mig bra. Å det är nog som några säger att jag inte förstår själv vad jag klarat av. Kanske är det så. För, det var ju bara något som skulle klaras av och bli färdigt??!!! Å inte ger jag upp, då blir det ju aldrig färdigt, så roligt är det inte att vara student även om det är väldigt intressant. Så ja, jag kanske kommer igen och blivit mer av mig själv igen nästa vecka när jag förhoppningsvis inte har känslan i mig att luften gått ur mig. Känner mig helt tom. Men ändå så full av glädje och kärlek för de personer jag har här hemma och de runt i kring mig. Att verkligen få tid att njuta av sin familj, få vara med på riktigt och ha tid för Linnéas utveckling och framsteg och tokigheter och bus och allting annat. Det är livet det. Idag stod hon och grimaserade framför spegeln och fick se själv när hon vickade på näsan åt höger å vänster... Guu så vi skrattade och då blev det ju ännu roligare! Haha! Det var härligt att se henne upptäcka något nytt och sen att hon gjorde grimaser mer medvetet för att se själv vad som hände. Gounge! Ja, jag är rätt bra ändå. Inte ännu fyllda 25 år, leg. ssk, mamma till ett barn å väntar ett till å har världens bästa sambo!
mer om examensdagen en annan dag...

Livet återvänder... Snart blir det vår, förhoppningsvis.

Idag är graviditeten i 32v och 1dag. Mitt blodvärde har stigit(!!!) till 116, men ändå, det är uppåt litegrann iaf!
Å vikten har typ stått stilla i en månad, och det tackar jag för. +10kg än så länge, måtte det inte bli en massa på slutet. Undrar om det blir en pojke eller flicka. Namn, herregud, namn... Igen. Men den här ggn är tjejnamn lättare.. Har nog ett par stycken jag gärna vill ha, pojknamn är det svårare med.. Titta, nu finns det tid att få vara gravid och känna efter och bara vara..

Ja, just som jag har ställt in mig på att jag inte alls är intressant för någon arbetsgivare nu när det bara är 2månader kvar så ringer de från Handikappomsorgen.. Angående ett informationsmöte om ett par veckor för timvikarier. Jag påpekade igen att jag är gravid, om hon missat det, och hon tyckte att jag skulle komma ändå och frågade hur jag tänkt efter mammaledigheten... Sa bara att jag inte sökt nå jobb för det ännu. Man får ta det man får sen. Men det är sen. Mer än ett år. Men alltid roligt att bli uppringd. Som timvikarie inom handikapp-/äldreomsorgen som sjuksköterska är inte lika tungt som på sjukhus, så skulle det bli aktuellt är jag nog intresserad av ett par dagar i veckan iaf. Alltid erfarenhet. Å inom handikappomsorgen, ja det kan ju bli intressant eftersom det inte är så mkt kontakt man haft med det under studietiden. Så vi får se. Nyttigt att träna på "att söka jobb" och att "komma på informationsmöte/intervju". Å det är ju skönt att jag verkligen inte är beroende av att få ett jobb just nu, utan får jag det så får jag det så får jag ta ställning till det då...

Nu kom jag ifrån det här med att plugga igen när de ringde.. Blä för redovisningar.

Ja nu känner jag mig nog lite trötter, eller tvättstugan tog då verkligen all energi för dagen idag. Så himla trökigt att ha planerat för en stortvättning så fungerar inte maskinerna som de ska! Eller hela den här dagen har bara varit bajs, ingen motiverande vecka att vakna till även fast det verkligen är sista veckan i skolan. Härligt är det att det är plusgrader, dock inte lika trevlans med isgata men sakta men säkert så kommer man framåt, om inte det så på ändan (fast det har jag klarat mig ifrån ÄN).. Synd att det ska bli kallt igen imorn, längtar verkligen efter våren och sommaren. Kanske kommer lite ny energi då också. Snart ska jag hämta hem Linnéa från dagis, mysigt. Vi ska försöka oss på å göra köttbullar å potatismos tills Lars kommer hem.
Idag var jag till barnmorskan igen, varje vecka, för kontroll av Hb. Nu hade det inte gått ner nåmer iaf, men ligger stilla på 110 som förra veckan så inte så konstigt att jag är trött och slut. Fast egentligen så känner jag mig inte så himlans mycket mer trött än vad jag har gjort nu i ett halvår. Kan ju vara för att Hb har gått ned hela tiden från 145 å trots att jag äter järntabl sen lång tid tillbaka så har det sjunkit, hoppas på en vändning nu så jag hinner få lite mer i värdet inför kommande förlossning. Barnmorskan frågar om jag är trött och slut, jag vet inte om det är speciellt just nu jag är det eftersom det kännts så så länge så jag har väl vant mig och kämpat på. Och kanske bara kämpat på och inte lyssnat på mig själv och min kropp, för det har varit mycket som jag tagit mig igenom.. Så det är väl dags att börja lyssna på kroppen nu kanske. Snart är jag hemma på föräldrapenning och ska (försöka) vila så mycket det bara går. Å varva ner, det är väl det som är det viktigaste för mig och det som kommer kännas konstigt.. Men när jag väl gjort det ska det väl bli bättre, ännu bättre.
Å vi ska knäppa kort på magen som växer nu på slutet å framkalla förstoringar av ultraljudsbilder både från nu och sen Linnéa, å rama in. Blir fint och kärleksfulla tavlor.

och så skönt det kommer att bli!
Idag hade vi opponering av våran c-uppsats. Det gick bra. Det var värre att vara opponent på en inte helt färdig uppsats, men jag tror det gick i land ändå även om vi inte hann igenom exakt hela arbetet... Vi fick lite småsaker att rätta till, det är helt ok. Betyget för detta slit som varit under hösten blev ett väl godkänt. Tackar för det. Även om motivationen och orken sakta men säkert trappats ut och idag kändes allt bara som att jag ville ha det överstökat bara. Eftersom vi redan visste och kände på oss att godkänd kommer den bli och egentligen var det det enda kravet jag hade eller har haft under utbildningen, att bli godkänd. Så det var ju riktigt roligt och härligt att det blev ett VG och få avsluta utbildningen med det, jag kan om jag vill... Sen har jag haft en toppen uppsatskamrat också som kämpat å kämpat. Nu väntas det redovisning på dialysavdelning imorgon. Sen nästa onsdag är det redovisning i skolan. Sen är det bara torsdagen den 20/1 kvar på hela utbildningen till sjuksköterska. Sen då? Jo sen är jag, Sandra, färdigutbildad, legitimerad sjuksköterska. Det ni. Det kanske är dags att börja tro på sig själv lite mer! Att man faktiskt klarar av mer än vad man egentligen tror, vill man och kämpar man så når man sina mål inom en viss framtid. Det har inte varit tre lätta år, eller 3,5år eftersom jag var mammaledig ½år också. Snart är det dags på nytt och det ska bli helt underbart att bara få vara mamma. Bara å bara, ja men det blir faktiskt lite så. Inget plugg att behöva tänka på över "lediga helger" eller lov, bara att fokusera på familjen och sig själv och det man vill göra här och nu. Jag längtar. Jag tror även Lars längtar över att vi kan vara riktigt lediga tillsammans när helgerna kommer. Mycket kommer bli lättare. Å det är skönt att det mesta har börjat falla på plats nu efter en tids kämpigheter med väldigt djupa dalgångar och det är väldigt skönt att känna i sig själv att nu börjar jag må bra igen, på riktigt. Man klarar mer än vad man kan tro, bara man inte ger upp!