Några ord, några meningar, några rader

Dagen började med ett besök i nersjunken snö, det vill säga i diket här hemma.. Men innan det så kan jag ju säga att det här var första natten på några nätter som jag hade sovit hela tiden sen jag somna igår kväll å inte behövt vaknat å ha ont/varit kissnödig... Men vad gör då min älskling... Jo han sätter sig upp å pratar i sömnen å jag förstår inte hur han fungerar riktigt, han pratar å pickar på mig tills jag vaknar å han själv pratar i sömnen.. Inatt var det "varför har du så bråttom med allt?" samtidigt som han höll i sin "favvokudde" eller så inte, i ena handen när han sat upp å kolla på mig.. Å den här ggn strunta jag inte i han utan försökte luska ut å prata med han vad det handlade om, men han upprepade bara orden å sen efter en stund la han sig ner å sov efter han mumla å fnissa till, så jag vet inte om han vakna till liv lite halft. Förra ggn picka han på mig å sa "hon ska ha 60mg" tills jag accepterade detta. Han är lite märklig han min älskling ibland ;)
Dags att kliva upp 06.30 å fixa i ordning sig å äta frukost, försöka få upp Lars å sen vänta på honom... som satt sig å spela gitarr nere medan jag väntade på å säga hejdå efter han satt på sig jobbkläder vilket jag trodde han gjorde därnere. Lite sura miner samtidigt som trötthet fanns där. Jag kom itne mkt längre än till strax före korsningen till den stora vägen utanför oss, jag hamnade i diket nersjunken i snön på ena sidan efter ett möte å att plogbilen har plogat vägen så den ser bredare ut än vad den gör annars, en liten grusväg. Så där satt jag. Sen kom Lars å vi fixade till det, trött å lite stressad å gravid å gråta är inga problem då inte! så jag grät å lars skrattade å sa att jag lärt mig den tråkiga vägen.. Men men nångång är den första! Kom fram till Falun i tid å iväg å göra i ordning material för i.m. inj som ssk fick ge för dessa brukare gillar det inte och då vet man inte riktigt hur de reagerar så jag stod helt enkelt över den här ggn. Sen blev det lunch å paltkoma i ett evigt surrande. Eftermiddagen spenderade jag med att dela två dosetter å reda ut medicinlistor som inte stämde överens med medicinerna å recepterna som fanns. var rätt rörigt på ett boende å personal som inte tar sitt ansvar osv. å brukare som inte ibland förstår sitt eget bästa å motivera dom.. En sak jag upplevt med organisationen där är: vi har "problem" med personal som inte tar sitt ansvar på boenden så ssk får fungera som en tjat-morsa å de händer liksom inte mkt.. väldigt dåligt å enhetschefen lyssnar inte på ssk å förstår inte. ssk blir inte kallad till vårdplanering för enhetschefen anser ssk bara har medicinskt ansvar (!) å att enhetschef å biståndshandläggare har omv. ansvar. typ kiss my ass! ssk stora uppgift är ju omvårdnadsansvar!
Påväg hem från Falun, eller ut från Falun så tänker jag väl inte riktigt på hur fort jag kör å sen när jag tittar ut genom den svarttonade bakrutan så tycker jag mig skymta en polisbil men de är svårt å se när de börjar skymma om vad det är för bil... Haha sen när jag förstår vad det är för nån bil så blir det lite panik, men vadå ställa sig på bromsen är ju bara å visa de vad man sett! Så jag lossades som igenting å släppte gasen å sakta ner naturligt inför en rondell å sen följer den där polisbilen efter mig genom rondeller å ner på motorvägen å jag tänker att nu jäklar blir det böter här. Haha. Men det blidde det inte, inte någonting blev det. De körde ist om mig å andra framför i för hög fart. Det hade ju varit en förarglig dag om jag hade blivit stoppad av polisen för första gången idag sen jag fick mitt körkort i augusti 2004. Men det känns nästan som det är dags att bli stoppad nu när man åker så mycket under veckorna. Men man kan ju hoppas de har bättre för sig som att leta reda på en rymling från Säter som har rymt idag när den personen hade frigång! Bra vård i Sverige. I know!

för idag. Har varit duktig tycker jag själv. Praktik 8.30-15.50, sen hem å åt mellis å sen mat hos mamms & CO å sen hem och pluggat på två stycken antipsykotiska läkemedel. Praktiken är intressant och lärorik, börjar få lite mer säkerhet i mig nu när man besökt vissa patienter/brukare flera ggr och det står på tur för mig snart att göra en omvårdnadsplan för en av dessa och utföra och utvärdera, intressant! Märker att jag är mycket mer insatt på det somatiska än psykiska men det kommer det med. Handledaren läste igenom studiehandledningen idag å såg vilka punkter jag ska kunna/lära mig/träna på under praktiken å det känns som om vi kommer gå igenom de punkter å hur jag ska göra för att lära mig dessa.

Dagens tankeställare... Får man ett vikariat inom Falu Kommun, inom vården iaf, så kan man få jobba i 3år (om man har tur att få vikariera så länge innan man blir "uppsagd") innan man kan kräva att få en fast anställning. 3år! Vad är det för trygghet i sin ena del av livet? Inom Handels är det ju 6månader om man uppfyllt kriterier som finns där, det är lite mer rimligt. Borde inte vården satsa på att få en trygghet med personal som kan sin sak och känner sina vårdtagare än att kastas runt och inte kunna bygga upp samma förtroendefulla relation med vårdtagare? Märkligt tycker jag. Ibland förstår jag inte hur vissa tänker när det gäller Hälso- och sjukvård, varsla och skära ner på personal för å spara pengar. Vem sparar vi pengar till? Det kommer bara kosta mer i långa loppet ändå och förlorarna är vi alla. Personal som blir utbränd, vårdtagare som inte får den vård de har rätt till, den optimala vården pga tidsbrist, ekonomiska problem etc. det blir bara en ond cirkel i mina ögon...

Nu är det dags att släppa taget om det här för natten som skall komma.. Lars tycker jag bara sitter å pluggar på kvällarna nu så det är väl dags å duscha men å andra sidan får ju han tid å spela trummor å gitarr så han klagar nog inte så mycket egentligen. Det är otroligt roligt att ha nått annat att göra på dagarna än bara sitta hemma och plugga! Fast snart kommer skrällen med å läsa en bok plus att skriva ihop en rapport..

Ja nu har det snöat i stort sett i 2dagar och det är inte konstigt att det har kommit minst 2dm snö!! Hoppas det ger med sig under resten av dagen och kvällen så de hinner ploga vägarna å så tills imorn när praktiken i Falun väntar igen.
Ja det blev så, praktik.. Å byte av skola. Fick en plats inom öppen psykiatri, går med en SSK som har ansvar både inom socialpsykiatrin och inom kommun. Ungefär lika arbetssätt som förra handledaren i praktiken inom äldreomsorgen fast med helt andra diagnoser och läkemedel och människors beteende! Svårt att veta hur man ska tolka vissa beteenden ibland och hur man ska bemöta dom, men det kanske tar sig eftersom jag bara varit med i 2dagar än och det återstår 4veckor till. Så det blir att sitta å läsa psykologiska sjukdomar och besvär hemma och försöka komma ihåg alla dessa läkemedel.. Ska nog gå vägen det här, verkar som handledaren är bra och att det känns bra redan från första början. Sen är det den där osäkerheten som man kommer arbeta bort eftersom.... När man vet hur arbetsdagen ser ut lite mer och vad det handlar om, de praktiska momenten kommer att komma med en spark i rumpan och efter man trampat bort osäkerheten där vid första tillfället så kommer nog det också ge med sig.

Får se om det blir någon bio ikväll, om vi orkar eller inte.. Lutar åt Bröllopsduellen isf, verkar rolig. Bilen lär ju hämtas hos pappa i vilket fall som helst så en biltur till Gävle blir det oavsett om man är pigg eller ej.
Nu har spackling av väggar påbörjats i barnrummet, snart målardags med andra ord när energin finns där.

Ja nu är vi mitt i vecka 30 och har passerat 7månaders strecket!

Vecka 30

Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor.
Om man ofta har högt blodsocker kan barnet lagra mer fett och på så sätt bli större.
Barnet behöver ha en hel del fett för att kunna hålla värmen och lagra näring.

 

 

...och det här är första dagen som jag inte har "ont"/trycker nedåt/bränner i nedre delen av magen, vilket har lett till att jag varit kissnödig stup i kvarten precis som UVI även fast det inte var det efter ett läkarbesök. Det är väldigt skönt att slippa det men jag kan ju förstå att det växer mycket nu och kommer växa väldigt mycket nu de sista veckorna, så sånt här får jag nog stå ut med lite då och då när livmodern även den ska bli större och hela magens innehåll ska anpassa sig till det. Ända sen imorse har det varit full gång med sparkar, mysigt efter några dagar som det varit ganska lugnt. Drömde en stund när jag somnade på soffan, vi alla 3 var hos pappa och Agneta och allting kändes så nytt för mig, allt som har med ett litet barn att göra även fast barnet i drömmen var kanske 3-4månader. Pappa skulle absolut låta barnet provsmaka det mesta för skojs skull och på nått sätt känns det som att detta kommer hända ofta. Haha, men inte för tidigt! Jag tror nog hjärnan håller på och förbereda mig för det som ska komma skall, för det kommer hända mycket med mycket förändringar! Det är spännande men ändå nervöst, vi längtar båda två tills dagen är här och då kommer vi väl inte kunna slita våra blickar från vårat barn. Aaah, det närmar sig nu med stormsteg! :)

Joo, jag har beslutat mig för det. Fast jag måste erkänna att det känns lite vemodigt men nu har jag tänkt OM innan och lyssnat till mig själv om vad som är bäst för mig. Precis som Cecilia sa igår när vi träffades: är det egentligen sån panik över att bli färdig med utbildningen då? Å det fick mig att känna att jag då var påväg att fatta det rätta beslutet. Jag har trots allt gjort och blivit godkänd i halva min utbildning, 3 terminer, och jag har tre väldigt intressanta terminer kvar som innehåller mycket praktik. Varför ska jag ha bråttom med de sista 1,5åren? Jag kommer liksom bli färdigutbildad i en bra ålder ändå och jag ska ju trots allt jobba resten av livet hur kul nu det låter, kanske vidareutbildar man sig senare också det vet man aldrig. Men det känns bra nu, svårt att ställa om sig och inte ha känslan "jag måste plugga" i kroppen längre på ett tag. Kanske blir att jobba 2dgr i veckan nu kommande månaden om det känns bra. Försöka registrera mig på kursen så jag får pengar iaf och prata med de i Sundsvall.. Å ev. om jag kan läsa någon teoretisk kurs när jag känner att jag klarar av det för att sen vara ledig lite när jag ska fortsätta plugga. Men det är ett val som får vänta lite. Ringde till Falun och tackade nej igår, han sa att jag skulle höra av mig igen sen när jag ville fortsätta plugga och var motiverad för det, så chansen är ju inte helt bortblåst än där.
Igår blev det en hel del kläder inhandlade, babykläder förståss! På halva reapriset var det på det mesta och Lars fick "sin" lurviga björnoverall med öron å tillåmed svans, jättesöt å jätteskön känns den så den kommer nog användas flitigt :)
Barnvagn blev också inhandlat igår, en Emmaljunga duo, som har separata ligg- och sittdelar och verkar bra i strl och funktionsmässigt. Så nu börjar vi få hem lite grejjer för det är närmare än vad man tror det är och det är inte roligt att stå där sista veckorna å inte ha någonting eller om det skulle hända tidigare än beräknat.

Nej nu är det kanske dags å hitta på hanverkarn nere vid trummorna å sätta igång å lacka golvet ;)

har vi varit på idag. Var lite blandade känslor, roligt att träffa andra och ett plus för att en barndomskompis, Petra, sen dagis å ända upp till 7an i Hofors var med där! De väntas ha i mitten/slutet av mars! Så det var skoj. Annars hann jag nog inte uppfatta riktigt vad de andra var för ena, de andra va "vuxna" haha, eller iaf äldre än oss. Två par som hade barn sedan tidigare så det är skönt på ett sätt å höra lite "erfarenheter" från de. Kollade på en förlossningsfilm, men det känns så långt borta än för oss och vi har nog inte tänkt på det där så mycket och det känns som jag inte riktigt förstått att snart 7månader har gått i graviditeten och att det snart bara är 2månader kvar, så det känns overkligt att prata om förlossning "redan" nu. Det kanske är sånt som kommer nu när jag ska ta det lugnt och hinna fokusera på mig och allt annat runt omkring mig än att bara känna att "måste plugga tankarna" finns där å tar överstyr över alla dagar. Känns dock konstigt att inte ha någonting att vara tvungen att göra, nästan lite panikkänsla men kan nog vara för att jag fortfarande är så mycket uppe i varv än och inte landat än och det tar nog några veckor, precis som när man har semester och känner att när man väl varvat ner så är semestern slut. Så jag tror jag är påväg att fatta det bästa beslutet rörande min, barnets och Lars hälsa för det påverkar oss alla tre minst sagt!

Idag har papprena skickats iväg till Försäkringskassan och att fylla i dessa papper var ju inte helt okomplicerat! Så får väl se om man får tillbaka papper som ska fyllas i igen. Sånt där kan ju vara roligt har jag hört.

Annars så är det bra, hade tenta i palliativ vård idag och jag tror det gick bra för det kändes så, bara vänta och se som vanligt. Lite svårt att ställa om sig från det palliativa till ett besök hos barnmorska och föräldraträff som innebär att ett nytt liv är påväg!

Igår var en dag med sammandragningar under stort sett hela dagen, som tur var gick det över när vi gick och la oss även fast jag hade vilat större delen av dagen. Barnmorskan tyckte inte det var ngt att fundera över om man inte hade ont flera dagar i sträck, det kunde ha att göra med att det varit mycket och så... Så klart.

Nej nu är det dags att bädda sängen Darlo! <3

å jag kan inte riktigt fokusera på vad jag vill eller känner för. Som igår å i förrgår kändes allt toppen å jag ville verkligen fortsätta. Men idag... Idag känns det som att det inte vore det bästa, vet inte om det beror på att det blev en orolig, sen kväll igår eftersom jag inte kan sova riktigt utan Lars nu för tiden, sen blev hela nattsömnen förstörd då kändes det som när han kom runt två tiden inatt.. Så idag har jag haft en känsla av sammandragningar å att det trycker nedåt så det känns som man är kissnödig hela tiden å även som menssmärta, det kan ha att göra med att kroppen är stressad och inte fått den vila den behöver å att det blir bättre när jag vilar... Men om det blir såhär under praktiken då... vad gör jag då? Idag har det liksom inte gått över efter nån timme som det brukar göra utan de har pågått lite hela dan.. Så det känns liksom som om jag fortsätter plugga för att få pengar. Det är den enda anledningen till varför jag kämpar för att orka fortsätta och det är inte rätt. Läste igenom kursplaner å studiehandledning för de kommande 5veckorna och det låter jätteintressant men jag känner att jag inte kommer orka lägga ned det engagemang man borde göra för att få den optimala kunskapen. Så jag vet inte alls, man kanske ska ta sig en funderare till.. Har fått hem arbetsgivarintyg idag från ICA så de ska skickas iväg till Försäkringskassan ikväll/imorn och då tar det 4veckor innan ngt ska bli klart.. Så om man registrerar sig i Sundsvall på den här kursen men inte läser den.. Eller åker till Falun på måndag och registrerar sig så CSN får de uppgifter de ska ha om att man pluggar så pengarna iaf kommer den här månaden å sen känna efter då å bestämma det slutgiltiga.. Kanske lite sent ute men vad ska man göra.. Då kan man göra studieuppehåll i Falun kanske så har man iaf platsen där å fortsätta när det passar. Men som sagt jag vet ingenting. Kanske får ta å prata med barnmorskan imorn å höra vad hon tycker å jag vet nog redan svaret nu eftersom jag har sagt att jag varit stressad typ varje gång vi varit där.. Å de känns inte så kul å åka bil 7 mil enkelresa mitt i vintern om vädret förändras så de går åt helvete för det....


SUCK.
Tänk att bara få leva då, göra det man känner för å inte behöva tänka på annat som i det här fallet är pengar.
Så egentligen borde jag göra det som jag känner för,
även fast jag vill fortsätta plugga så kanske jag ändå behöver prioritera om, det finns ju all tid i världen att fortsätta senare. Hmmmmmmm.....

Åh imorn är det tenta å de känns som jag är noll fokuserad!
Tecken på att det är svårt att vara här å nu när hela ens liv ska förändras inom 3månader och håller redan på att förändras..

och det blir allt närmre och närmre. Började få bilder som ploppade upp i huvudet igår om när förlossningen är över, såg ett alldeles nyfött barn och kände mig lugn och bara full av glädje när jag såg den bilden i mitt inre.. I lördags köpte vi ett set med kläder, det första vi köpte själva, tänkte åka in till H&M nu vid löning å kika om de finns nå rea kvar då. Mamma kom förbi med ett helt gäng kläder igår som hon hittat på rean som var i strl från 56-68, så "mormor" kunde inte heller hålla sig längre ;) Det känns så skönt att bara sitta å titta på kläderna nu och man vill inte lägga undan dom heller, det bubblar en glädje i en när man ser kläderna. Barnvagnsletande börjar resultera i att en Emmaljunga edge duo verkar bra och det finns rätt många fräscha sådana för en billigare peng än en helt ny, så det står också på tur att inhandlas kommande veckor. Nu är vi i vecka 29 och nästa vecka blir det  7e månaden!

Vecka 28
Livmodern är nu så stor att den påverkar hur man kan röra sig. Man kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om man tar i för mycket. Då kan man få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar sig samman och blir hård. Barnet väger runt 1,2 kilo och är cirka 25 centimeter långt. Lungorna har utvecklats mycket, men även om de nu skulle klara av att andas luft behöver lungblåsorna ännu mer tid för att utvecklas fullt ut. Hos pojkar har testiklarna börjat vandra ner från buken mot pungen.

Vecka 29
Nattsömnen påverkas allt mer av graviditeten. Vissa sover gott, men många är uppe både en och två gånger varje natt för att kissa, dricka eller äta något. Många drömmer mycket. Det kan vara mardrömmar och drömmar om framtiden. Vadkramper och svårigheter att finna en skön ställning bidrar till att man sover sämre och man kan behöva komplettera med att vila lite grand även på dagen. Barnet är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan. Vissa barn kan sparka så hårt att man blir öm under revbenen. Ännu behöver barnet inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge.

---

Nu ska jag sätta fart med gamla tentor å plugga på om palliativ vård som det är tenta i imorn!

..hur jag vill göra med den kommande terminen.. Ringde och pratade med han som är programansvarig i Falun och det lät ju som det var försent redan att få någon plats annat än i Säter. Och vara borta i 5veckor nu i detta läge det vill jag verkligen inte. Det skulle inte heller fungera rent praktiskt heller, med tanke på att föräldraträffar börjar på torsdag och kommer pågå tre torsdagar, sen är det barnmorskebesök den 2a februari och efter det blir det besök varannan vecka. Sen är det begravning också någon gång under dessa fem veckor. Jag vill vara hemma, men gärna ha praktik i fem veckor fast jag ska kunna bo hemma. Så jag vet inte alls. Just nu känns det vemodigt. Kanske får ringa och höra med honom igen i slutet av veckan om man kan hoppa över praktiken helt denna termin och bara läsa den teoretiska kursen och ta praktiken sen när det passar. Annars blir det nog studieuppehåll redan nu. Pappa kom med en anledning igår till att han inte tyckte det skulle lämpa sig med psykiatrisk praktik just nu i detta läge.. Å jag förstår varför... För Agneta jobbar med sådana människor, visst det kanske inte blir så att jag hamnar med den sorterns människor men lite labila/osäkra känns det ju som de flesta är. Att orsaka att någonting skulle hända är det inte värt.. I det här läget är det verkligen värt att TÄNKA OM innan.

och på ICA är hon inte tillgänglig än heller.

Det är jobbigt att inte veta, fast egentligen kanske jag vet?

Det är svårt.

Hahahaaaa jaaaaaaaaaa!
För jag fick ju ett E på omtentan!!! Gudars så skönt att  vara godkänd!
På måndag blir det att kontakta de i Falun å se hur vi kan lägga upp det här på bästa sätt å om jag får någon praktik så jag kan bo hemma, för jag tänker inte bo borta under veckorna i 5veckor i dessa tider. Isf får det bli studieuppehåll för hela praktiken och bara läsa teoretiska kurser så får jag ta praktiken sen när det passar sig bättre. Jag är påväg dit jag vill nu, så nu får det ta den tid det tar för jag ska må bra utav det. Men det är måndagens besvär samt att ringa ICA om arbetsgivarintyg och ett aktuellt anställningsbevis där det ska framgå att jag är fast anställd och tjänstledig. Det får vi ju se hur det går, får hoppas på att jag slipper kontakta Handels igen.

..fast jag väntar spänt på det fjärde! Uscha, vill bara få veta nu oavsett hur det gått så jag kan släppa det där.

Resultaten för vårdpedagogik kursens tre olika moment är jag nöjd med, med tanke på att motivation tröt även där:

OM010G	Omvårdnad GR (B), Vårdpedagogik	7.5
	3000 Individuell skriftlig uppgift	2.5	C		2008-11-28
	1000 Undervisningsövning	1.5	E		2008-12-05
	2000 Grupparbete (poster)	3.5	D		2008-12-10

å att få C på en individuell skriftlig uppgift till den läraren det glädjer mig nå enormt! Annars brukar det bli ett D, inte så dåligt det heller men ändå ett snäpp högre :) Jag kan om jag vill, oavsett om jag gör det i tid eller dagen innan! Tänk vilken tur att jag inte gav upp dagen innan det skulle vara inne! Å de där muntliga grejjerna är jag tacksam för att jag fått godkänt för :P

Nu ska jag fortsätta granska den här engelska vetenskapliga artikeln å jag har aldrig tyckt om kvantitativa artiklar så det här är inte skoj, göra det ännu mer krångligt med engelska när de omvandlar information till siffror som ska in i diagram å tabeller.. Men men, det går. Sakta men säkert!

för så känns det faktiskt helt ärligt. Min motivation har inte varit särskilt stark nu de senaste två veckorna men jag har ändå försökt kämpat på och läst då och då och kommit en bra bit påväg inför kommande tenta, det har funnits stunder där jag tyckt att det finns ett ljus kvar fortfarande som glimmar för mitt pluggande.. men det är inte tillräckligt ofta längre. Kanske är jag inte så motiverad pga att jag inte vet om jag klarat omtentan än, skulle den gått åt skogen så blir det inge Falun denna termin eller att fortsätta i Sundsvall heller. För den delen så är nog mina studier i Sundsvall över forever efter tentan nästa vecka, så ohjälpsamma människor som bara tycker allt är jobbigt och kan inte stödja studenter som kämpar på annat håll. För nej, det är ju en normal-utbildning och då finns det inga skäl i världen för vissa lärare att det faktiskt går att läsa hemifrån och på annan ort!!! Vilka jävla idioter, jag är riktigt besviken. Och skickar vi mail i god tid om förfrågningar om sådant som är oklart och som inte framgår i exempelvis studiehandledningen då får vi fan för det, för då är det vårat fel att vi inte tagit reda på fakta. Men det är ju bra att lärare skriver studiehandledningen komplett med all information som ska framgå som ska hjälpa studenter igenom en kurs. Men nej det är ju guds barn som har gjort den så varför skulle det vara fel. När vi sen mailar om vi kan få byta en artikel som vi valt, som vi sedan såg var på 22sidor till en på 7sidor istället, så får vi svaret "snälla ni jag kan inte se och jag har semester till onsdag den 7/1 ni kan väl ta den artikel som ni valt tidigare varför detta..............". Jag vet inte vad som har påverkat dessa människor den här terminen, kanske är det finanskrisen och pengarna försvinner fortare än de kommer in. Nog för att det drabbar alla människor men i sitt yrke ska man vara proffessionell oavsett om man är sjuksköterska, har varit sjuksköterska och övergått till lärare. Vart i helvete är den pedagogiska förmågan?



Jag orkar inte kämpa mer. Bara jag klarade omtentan och den här kommande tentan plus artikelseminariet så är undersköterskeutbildningen klar iaf. Det lutar starkt åt att det blir ett studieuppehåll tills jag funnit motivation till att plugga igen och tills dess tänker jag jobba med det jag började utbilda mig till från början, undersköterska, för vem har sagt att det är något fel på det jobbet? Jag kommer fortfarande jobba med det jag vill hålla på med men kanske inte på samma ansvarsnivå. Sen kan jag fortsätta till sjuksköterska. Mammaledigheten kanske får mig på andra tankar också. Jag är 22 och ska fylla 23, jag har hela livet på mig och det är mitt liv och mina val. Även fast vissa i min omgivning gärna vill styra och ställa och komma med förslag, och det kan jag ta, men det är ändå mitt liv och jag ber er respektera mig och mina val.


Det kommer bli en kämpig, torsdag, fredag, lördag, söndag.. men jag ska ge det sista..
Kanske kommer jag känna annorlunda än vad jag gör nu, men orken finns inte som den borde göra..

Kanske lägger sig lugnet över oss nu från ett hektiskt halvt 2008 och det sitter fint.
Jag är rundare än goast men det är sådant som hör till och lite trivs jag faktiskt i det för det är utav en anledning och jag är inte bara tjock, jag är gravid i månad 6 - och därmed i vecka 28 och nu är det säkra kort så gott som till 100%.
Vad har inte hänt 2008 istället för vad som har hänt 2008? För det känns som allting har hänt och vänt till det positiva! Jag känner mig på rätt väg in i mitt liv och är inte lika förlorad och förvirrad som jag varit tidigare år. Jag har hittat på mig själv och är på den rätta vägen, det finns en mening med det som sker och jag njuter.
2008 i minnenas väg:
Började med nyårsfirande i Kungsgården med mamma och några till, ett lugnt nyår och därefter återigen till Sundsvall och studierna. Vintermånaderna var som kämpigast och mörkast och att vara ifrån min familj och mina vänner var ingen hit och dessutom är Norrland inget för mig, det har jag lärt mig, berg och skog med kyla och mörker. I mars började det hända grejjer när en viss person, Lars, som inte då "funnits" i mitt liv som han gör nu började nysta sig in i mitt liv igen. Det började med några sms och telefonsamtal, för att vidare sent en natt skriva på msn att han ville va med mig för jag var galet mysig. Jag blev nog lite chockad och tog det med en nypa salt för att fråga dagen efter vad det egentligen handlade om och då fick jag det svar jag nog helst hade önskat mig.. Så det hela rullade på och efter födelsedagsfirande den 25e april med Sanna och Cecilia tog jag bussen till Sandviken och där stod han och väntade på resecentrum och även fast det nog var minst 1år sedan vi setts så var det som att vi funnit varandra redan. Sen dess var vi fast i varandra och allt kändes så bra så det blev vi. Det gick rätt fort med allting, träffa familjer och släkter redan inom kortare tid av en månad. Inte nog med det så två månader senare någon gång mellan Lars födelsedag den 18e juni och midsommar veckans söndag den 21a juni så blev våra liv sammanflätade för resten av livet fast detta fick vi svart på vitt på i början av augusti. Ett mirakel blev till. Vi flyttade även ihop då i juni för att slippa dubbla hyror, på torggatan 7 i Sandviken. I augusti tog vi oss en veckas semester på Zakynthos tillsammans och för första gången kunde vi rå om varandra ordentligt och bara få vara från vardagens krav. September satte skolan igång igen för min del och den 3e terminen på sjuksköterskeprogrammet inleddes i Sundsvall, började läsa hemifrån och åkte upp på obligatoriska saker vilket passade bättre än att vara däruppe i veckorna. Husköp i Norrberg (Kungsgården) blev det för mig och Lars, väldigt mysigt och lugnt med en del rust som hör till om vi skulle få det som vi ville och där börjades rusten med badrummet. Oktober kom och ultraljudet under vecka 17 blev en magisk upplevelse för båda två den 24/10, att se att det var ett liv som finns i mig, som rör sig och som blev till av oss. Vårat lilla liv. En ring på fingret sökte sin plats samma dag, för att ära denna dag lite till och att vi hade varit tillsammans ca ett halvår. November och december var månader som bara rullade förbi kändes det som, magen växer mer och mer. Julkänslan kom med lite stress och panik men nu blev faktiskt badrummet så gott som klart. Det nya året firade vi in här hemma med 7st andra med middag och tilltugg, kallt var det. Det nya året har nu börjat och det känns som vi har hunnit umgås med varandra nu i några dagar på riktigt utan några måsten som skall göras, bara få vara hemma och ta det lugnt fast det är kurxigt med det när man är van att va i full gång. Jag får vänta och se vad som händer med min fortsatta utbildning för vårterminen 09, förhoppningsvis kommer det beskedet nu i veckan redan. Träningsdagens första dag hade vi igår och visst känns det i kroppen att man inte har tränat på nästan 1år, men skönt var det även om jag inte får köra slut på mig som man kan annars men det blev en helt annan känsla i kroppen och träningsvärken finns här idag!