Några ord, några meningar, några rader

vad dagarna och tiden går när man är ute på praktik! Sen när man kommer hem är det mat och sova som gäller, i vanliga fall blir man rejält trött av alla nya intryck, kunskaper å personer man möter etc. på praktiken men å även vara gravid tar rejält på krafterna å nu går det enbart på vilja!

Det går bra. Hade min andra intramuskulära injektion idag, den första gjorde jag på förra praktiken så det är så gott osm ett år sedan å jag var tveksam till att följa med en annan SSK å göra det men någon gav mig en spark i baken så jag kom iväg. Det kändes mycket bättre än vad jag hade föreställt mig å därmed mkt bättre än vad det gjorde första gången, så där lossnade en rätt stor osäkerhet om jag ska va ärlig. Det är inte lätt med sprutor å sånt, spec i.m. när man själv inte tycker om det. Men det är en sak som kommer gå bort när man gör det mer ofta å att det går på rutin. Venprovtagningarna känns som en myra i rymden eller vad man ska säga nu jämfört med första gångerna... Så de är jag mycket mer säker på nu, det är skönt, man utvecklas å får nya kunskaper/erfarenheter.

Nu ska jag egentligen sitta å hitta på ett patientfall med schizofreni som diagnos, men det är svårt att komma till startskottet! Detta ska det sen byggas vidare på med vad som är karakteristiskt för detta i vilket tillstånd patienten är i rätt allmänt. Sen är det andra punkter som det ska fyllas på med. Inte så svårt, men gäller att ha tid, ork och motivation till det! En vecka kvar tills det ska bli klart.

Å nu är vi inne i vecka 33... Å jag är jättedålig på å uppdatera med foton som redan är knäppta!

Har varit min dag idag. Hemifrån till Säter via Långshyttan och Hedemora, sen på hemvägen hamna jag på en avfart för tidigt så jag kom på väg 266 mot Falun ist för väg 270 mot Långshyttan, så jag orkade inte vända å efter ett tag kommer en skylt med Långshyttan 11km å jag tar av där. På den vägen fick jag se en del av alla dessa byar i Darlarna! Vägen var inte rolig å köra å med lite stress i kroppen att vi skulle till barnmorskan 13.30 blev det inte bättre men jag kom fram i rätt bra tid ändå, 15min försenad men jag var tydligen den tredje "mamman" som kom med andan i halsen idag så det var ju skönt att höra. Haha. Skickade dit Lars i tid så han fick ursäkta mig :)
Besöket hos barnmorskan gick alldeles super, mitt järnvärde hade stigit till 127 nu! Väldigt bra, eftersom vid inskrivningen var det 117 och sen har det varit 119, så det är jag väldigt lättad över eftersom mitt järnvärde har väl varit lite si å så hela livet å med tanke på näsblod å sånt så är ju inte det så bra. Så det blir att fortsätta äta järntabletter. Min vikt var också positiv (om man nu kan säga så när man har gått upp sammanlagt 15kg hittills) men det som var positivt var att jag inte gått upp nått på 3veckor, och om man kollar 6veckor tillbaka fr.o.m idag så har jag bara gått upp 2kg. Så förhoppningsvis har jag haft min sväng med viktuppgång nu å att det inte blir så mycket mer! Magens/livmodernstillväxt går också helt efter kurvan och ser jättebra ut, å hjärtljudet var också bra 145 tror jag det var.
Igår kväll var det rena karusellen/cirkusen i magen när jag låg och skulle försöka läsa så till slut drog jag av mig täcket å kollade på magen eftersom det kändes som den lilla krabatens rörelser skakade om hela mig.. Å det syntes tydligt med rörelser/sparkar så Lars fick också ta del utav det :) Rätt fascinerande ändå nu när man börjar se mer och mer :)

Får se om det hinns med att läggas ut några foton från v. 31 och några nyknäppta från nu i början på v. 32 idag eller imorn.

Seminariet gick föresten alldeles super, jag å Kicki kom i samma grupp så vi kunde snacka lite om praktiken å dess uppgifter, pratade även med en lärare om hur upplägget ska se ut på ex. uppgiften.. Å det känns slarvigt å inte bygga upp en rapport som man är van vid att göra i Sundsvall med Bakgrund, Syfte, Metod, Resultat, Diskussion.. Visserligen är väl inte det här direkt en rapport men ändå, det handlar ju om ett patientfall och sen ska några punkter in i det som man ska reflektera kring å de va ju det man gjorde under första praktiken också i Sundsvall å då var det efter den ovan nämnda strukturen... Så jaaaa... jag tror jag kör på det jag lärt mig å inte börjar lata till mig nu när man har fått in det där, för det ska ju trots allt bli en del fler rapporter å uppsatser! Sen verkar vissa där få panik över att det är 3st obligatoriska böcker som ska va med, en bok Dynamisk Psykiatri är rätt maffig å folk frågade hur de skulle hinna med å gå igenom den... Men vadå.. Man läser ju inte hela böcker utan det som är relevant för det man ska skriva om å sen hade de panik över att allt skulle få plats på 4-5sidor... Det känns som vi är mer vana vid att skriva rapporter så det är skönt att ha fått den sparken i rumpan redan i Sundsvall! Går nog galant det här!

Dagen började med ett besök i nersjunken snö, det vill säga i diket här hemma.. Men innan det så kan jag ju säga att det här var första natten på några nätter som jag hade sovit hela tiden sen jag somna igår kväll å inte behövt vaknat å ha ont/varit kissnödig... Men vad gör då min älskling... Jo han sätter sig upp å pratar i sömnen å jag förstår inte hur han fungerar riktigt, han pratar å pickar på mig tills jag vaknar å han själv pratar i sömnen.. Inatt var det "varför har du så bråttom med allt?" samtidigt som han höll i sin "favvokudde" eller så inte, i ena handen när han sat upp å kolla på mig.. Å den här ggn strunta jag inte i han utan försökte luska ut å prata med han vad det handlade om, men han upprepade bara orden å sen efter en stund la han sig ner å sov efter han mumla å fnissa till, så jag vet inte om han vakna till liv lite halft. Förra ggn picka han på mig å sa "hon ska ha 60mg" tills jag accepterade detta. Han är lite märklig han min älskling ibland ;)
Dags att kliva upp 06.30 å fixa i ordning sig å äta frukost, försöka få upp Lars å sen vänta på honom... som satt sig å spela gitarr nere medan jag väntade på å säga hejdå efter han satt på sig jobbkläder vilket jag trodde han gjorde därnere. Lite sura miner samtidigt som trötthet fanns där. Jag kom itne mkt längre än till strax före korsningen till den stora vägen utanför oss, jag hamnade i diket nersjunken i snön på ena sidan efter ett möte å att plogbilen har plogat vägen så den ser bredare ut än vad den gör annars, en liten grusväg. Så där satt jag. Sen kom Lars å vi fixade till det, trött å lite stressad å gravid å gråta är inga problem då inte! så jag grät å lars skrattade å sa att jag lärt mig den tråkiga vägen.. Men men nångång är den första! Kom fram till Falun i tid å iväg å göra i ordning material för i.m. inj som ssk fick ge för dessa brukare gillar det inte och då vet man inte riktigt hur de reagerar så jag stod helt enkelt över den här ggn. Sen blev det lunch å paltkoma i ett evigt surrande. Eftermiddagen spenderade jag med att dela två dosetter å reda ut medicinlistor som inte stämde överens med medicinerna å recepterna som fanns. var rätt rörigt på ett boende å personal som inte tar sitt ansvar osv. å brukare som inte ibland förstår sitt eget bästa å motivera dom.. En sak jag upplevt med organisationen där är: vi har "problem" med personal som inte tar sitt ansvar på boenden så ssk får fungera som en tjat-morsa å de händer liksom inte mkt.. väldigt dåligt å enhetschefen lyssnar inte på ssk å förstår inte. ssk blir inte kallad till vårdplanering för enhetschefen anser ssk bara har medicinskt ansvar (!) å att enhetschef å biståndshandläggare har omv. ansvar. typ kiss my ass! ssk stora uppgift är ju omvårdnadsansvar!
Påväg hem från Falun, eller ut från Falun så tänker jag väl inte riktigt på hur fort jag kör å sen när jag tittar ut genom den svarttonade bakrutan så tycker jag mig skymta en polisbil men de är svårt å se när de börjar skymma om vad det är för bil... Haha sen när jag förstår vad det är för nån bil så blir det lite panik, men vadå ställa sig på bromsen är ju bara å visa de vad man sett! Så jag lossades som igenting å släppte gasen å sakta ner naturligt inför en rondell å sen följer den där polisbilen efter mig genom rondeller å ner på motorvägen å jag tänker att nu jäklar blir det böter här. Haha. Men det blidde det inte, inte någonting blev det. De körde ist om mig å andra framför i för hög fart. Det hade ju varit en förarglig dag om jag hade blivit stoppad av polisen för första gången idag sen jag fick mitt körkort i augusti 2004. Men det känns nästan som det är dags att bli stoppad nu när man åker så mycket under veckorna. Men man kan ju hoppas de har bättre för sig som att leta reda på en rymling från Säter som har rymt idag när den personen hade frigång! Bra vård i Sverige. I know!

för idag. Har varit duktig tycker jag själv. Praktik 8.30-15.50, sen hem å åt mellis å sen mat hos mamms & CO å sen hem och pluggat på två stycken antipsykotiska läkemedel. Praktiken är intressant och lärorik, börjar få lite mer säkerhet i mig nu när man besökt vissa patienter/brukare flera ggr och det står på tur för mig snart att göra en omvårdnadsplan för en av dessa och utföra och utvärdera, intressant! Märker att jag är mycket mer insatt på det somatiska än psykiska men det kommer det med. Handledaren läste igenom studiehandledningen idag å såg vilka punkter jag ska kunna/lära mig/träna på under praktiken å det känns som om vi kommer gå igenom de punkter å hur jag ska göra för att lära mig dessa.

Dagens tankeställare... Får man ett vikariat inom Falu Kommun, inom vården iaf, så kan man få jobba i 3år (om man har tur att få vikariera så länge innan man blir "uppsagd") innan man kan kräva att få en fast anställning. 3år! Vad är det för trygghet i sin ena del av livet? Inom Handels är det ju 6månader om man uppfyllt kriterier som finns där, det är lite mer rimligt. Borde inte vården satsa på att få en trygghet med personal som kan sin sak och känner sina vårdtagare än att kastas runt och inte kunna bygga upp samma förtroendefulla relation med vårdtagare? Märkligt tycker jag. Ibland förstår jag inte hur vissa tänker när det gäller Hälso- och sjukvård, varsla och skära ner på personal för å spara pengar. Vem sparar vi pengar till? Det kommer bara kosta mer i långa loppet ändå och förlorarna är vi alla. Personal som blir utbränd, vårdtagare som inte får den vård de har rätt till, den optimala vården pga tidsbrist, ekonomiska problem etc. det blir bara en ond cirkel i mina ögon...

Nu är det dags att släppa taget om det här för natten som skall komma.. Lars tycker jag bara sitter å pluggar på kvällarna nu så det är väl dags å duscha men å andra sidan får ju han tid å spela trummor å gitarr så han klagar nog inte så mycket egentligen. Det är otroligt roligt att ha nått annat att göra på dagarna än bara sitta hemma och plugga! Fast snart kommer skrällen med å läsa en bok plus att skriva ihop en rapport..

Ja nu har det snöat i stort sett i 2dagar och det är inte konstigt att det har kommit minst 2dm snö!! Hoppas det ger med sig under resten av dagen och kvällen så de hinner ploga vägarna å så tills imorn när praktiken i Falun väntar igen.
Ja det blev så, praktik.. Å byte av skola. Fick en plats inom öppen psykiatri, går med en SSK som har ansvar både inom socialpsykiatrin och inom kommun. Ungefär lika arbetssätt som förra handledaren i praktiken inom äldreomsorgen fast med helt andra diagnoser och läkemedel och människors beteende! Svårt att veta hur man ska tolka vissa beteenden ibland och hur man ska bemöta dom, men det kanske tar sig eftersom jag bara varit med i 2dagar än och det återstår 4veckor till. Så det blir att sitta å läsa psykologiska sjukdomar och besvär hemma och försöka komma ihåg alla dessa läkemedel.. Ska nog gå vägen det här, verkar som handledaren är bra och att det känns bra redan från första början. Sen är det den där osäkerheten som man kommer arbeta bort eftersom.... När man vet hur arbetsdagen ser ut lite mer och vad det handlar om, de praktiska momenten kommer att komma med en spark i rumpan och efter man trampat bort osäkerheten där vid första tillfället så kommer nog det också ge med sig.

Får se om det blir någon bio ikväll, om vi orkar eller inte.. Lutar åt Bröllopsduellen isf, verkar rolig. Bilen lär ju hämtas hos pappa i vilket fall som helst så en biltur till Gävle blir det oavsett om man är pigg eller ej.
Nu har spackling av väggar påbörjats i barnrummet, snart målardags med andra ord när energin finns där.

Joo, jag har beslutat mig för det. Fast jag måste erkänna att det känns lite vemodigt men nu har jag tänkt OM innan och lyssnat till mig själv om vad som är bäst för mig. Precis som Cecilia sa igår när vi träffades: är det egentligen sån panik över att bli färdig med utbildningen då? Å det fick mig att känna att jag då var påväg att fatta det rätta beslutet. Jag har trots allt gjort och blivit godkänd i halva min utbildning, 3 terminer, och jag har tre väldigt intressanta terminer kvar som innehåller mycket praktik. Varför ska jag ha bråttom med de sista 1,5åren? Jag kommer liksom bli färdigutbildad i en bra ålder ändå och jag ska ju trots allt jobba resten av livet hur kul nu det låter, kanske vidareutbildar man sig senare också det vet man aldrig. Men det känns bra nu, svårt att ställa om sig och inte ha känslan "jag måste plugga" i kroppen längre på ett tag. Kanske blir att jobba 2dgr i veckan nu kommande månaden om det känns bra. Försöka registrera mig på kursen så jag får pengar iaf och prata med de i Sundsvall.. Å ev. om jag kan läsa någon teoretisk kurs när jag känner att jag klarar av det för att sen vara ledig lite när jag ska fortsätta plugga. Men det är ett val som får vänta lite. Ringde till Falun och tackade nej igår, han sa att jag skulle höra av mig igen sen när jag ville fortsätta plugga och var motiverad för det, så chansen är ju inte helt bortblåst än där.
Igår blev det en hel del kläder inhandlade, babykläder förståss! På halva reapriset var det på det mesta och Lars fick "sin" lurviga björnoverall med öron å tillåmed svans, jättesöt å jätteskön känns den så den kommer nog användas flitigt :)
Barnvagn blev också inhandlat igår, en Emmaljunga duo, som har separata ligg- och sittdelar och verkar bra i strl och funktionsmässigt. Så nu börjar vi få hem lite grejjer för det är närmare än vad man tror det är och det är inte roligt att stå där sista veckorna å inte ha någonting eller om det skulle hända tidigare än beräknat.

Nej nu är det kanske dags å hitta på hanverkarn nere vid trummorna å sätta igång å lacka golvet ;)

..hur jag vill göra med den kommande terminen.. Ringde och pratade med han som är programansvarig i Falun och det lät ju som det var försent redan att få någon plats annat än i Säter. Och vara borta i 5veckor nu i detta läge det vill jag verkligen inte. Det skulle inte heller fungera rent praktiskt heller, med tanke på att föräldraträffar börjar på torsdag och kommer pågå tre torsdagar, sen är det barnmorskebesök den 2a februari och efter det blir det besök varannan vecka. Sen är det begravning också någon gång under dessa fem veckor. Jag vill vara hemma, men gärna ha praktik i fem veckor fast jag ska kunna bo hemma. Så jag vet inte alls. Just nu känns det vemodigt. Kanske får ringa och höra med honom igen i slutet av veckan om man kan hoppa över praktiken helt denna termin och bara läsa den teoretiska kursen och ta praktiken sen när det passar. Annars blir det nog studieuppehåll redan nu. Pappa kom med en anledning igår till att han inte tyckte det skulle lämpa sig med psykiatrisk praktik just nu i detta läge.. Å jag förstår varför... För Agneta jobbar med sådana människor, visst det kanske inte blir så att jag hamnar med den sorterns människor men lite labila/osäkra känns det ju som de flesta är. Att orsaka att någonting skulle hända är det inte värt.. I det här läget är det verkligen värt att TÄNKA OM innan.

och på ICA är hon inte tillgänglig än heller.

Det är jobbigt att inte veta, fast egentligen kanske jag vet?

Det är svårt.

Hahahaaaa jaaaaaaaaaa!
För jag fick ju ett E på omtentan!!! Gudars så skönt att  vara godkänd!
På måndag blir det att kontakta de i Falun å se hur vi kan lägga upp det här på bästa sätt å om jag får någon praktik så jag kan bo hemma, för jag tänker inte bo borta under veckorna i 5veckor i dessa tider. Isf får det bli studieuppehåll för hela praktiken och bara läsa teoretiska kurser så får jag ta praktiken sen när det passar sig bättre. Jag är påväg dit jag vill nu, så nu får det ta den tid det tar för jag ska må bra utav det. Men det är måndagens besvär samt att ringa ICA om arbetsgivarintyg och ett aktuellt anställningsbevis där det ska framgå att jag är fast anställd och tjänstledig. Det får vi ju se hur det går, får hoppas på att jag slipper kontakta Handels igen.

..fast jag väntar spänt på det fjärde! Uscha, vill bara få veta nu oavsett hur det gått så jag kan släppa det där.

Resultaten för vårdpedagogik kursens tre olika moment är jag nöjd med, med tanke på att motivation tröt även där:

OM010G	Omvårdnad GR (B), Vårdpedagogik	7.5
	3000 Individuell skriftlig uppgift	2.5	C		2008-11-28
	1000 Undervisningsövning	1.5	E		2008-12-05
	2000 Grupparbete (poster)	3.5	D		2008-12-10

å att få C på en individuell skriftlig uppgift till den läraren det glädjer mig nå enormt! Annars brukar det bli ett D, inte så dåligt det heller men ändå ett snäpp högre :) Jag kan om jag vill, oavsett om jag gör det i tid eller dagen innan! Tänk vilken tur att jag inte gav upp dagen innan det skulle vara inne! Å de där muntliga grejjerna är jag tacksam för att jag fått godkänt för :P

Nu ska jag fortsätta granska den här engelska vetenskapliga artikeln å jag har aldrig tyckt om kvantitativa artiklar så det här är inte skoj, göra det ännu mer krångligt med engelska när de omvandlar information till siffror som ska in i diagram å tabeller.. Men men, det går. Sakta men säkert!

för så känns det faktiskt helt ärligt. Min motivation har inte varit särskilt stark nu de senaste två veckorna men jag har ändå försökt kämpat på och läst då och då och kommit en bra bit påväg inför kommande tenta, det har funnits stunder där jag tyckt att det finns ett ljus kvar fortfarande som glimmar för mitt pluggande.. men det är inte tillräckligt ofta längre. Kanske är jag inte så motiverad pga att jag inte vet om jag klarat omtentan än, skulle den gått åt skogen så blir det inge Falun denna termin eller att fortsätta i Sundsvall heller. För den delen så är nog mina studier i Sundsvall över forever efter tentan nästa vecka, så ohjälpsamma människor som bara tycker allt är jobbigt och kan inte stödja studenter som kämpar på annat håll. För nej, det är ju en normal-utbildning och då finns det inga skäl i världen för vissa lärare att det faktiskt går att läsa hemifrån och på annan ort!!! Vilka jävla idioter, jag är riktigt besviken. Och skickar vi mail i god tid om förfrågningar om sådant som är oklart och som inte framgår i exempelvis studiehandledningen då får vi fan för det, för då är det vårat fel att vi inte tagit reda på fakta. Men det är ju bra att lärare skriver studiehandledningen komplett med all information som ska framgå som ska hjälpa studenter igenom en kurs. Men nej det är ju guds barn som har gjort den så varför skulle det vara fel. När vi sen mailar om vi kan få byta en artikel som vi valt, som vi sedan såg var på 22sidor till en på 7sidor istället, så får vi svaret "snälla ni jag kan inte se och jag har semester till onsdag den 7/1 ni kan väl ta den artikel som ni valt tidigare varför detta..............". Jag vet inte vad som har påverkat dessa människor den här terminen, kanske är det finanskrisen och pengarna försvinner fortare än de kommer in. Nog för att det drabbar alla människor men i sitt yrke ska man vara proffessionell oavsett om man är sjuksköterska, har varit sjuksköterska och övergått till lärare. Vart i helvete är den pedagogiska förmågan?



Jag orkar inte kämpa mer. Bara jag klarade omtentan och den här kommande tentan plus artikelseminariet så är undersköterskeutbildningen klar iaf. Det lutar starkt åt att det blir ett studieuppehåll tills jag funnit motivation till att plugga igen och tills dess tänker jag jobba med det jag började utbilda mig till från början, undersköterska, för vem har sagt att det är något fel på det jobbet? Jag kommer fortfarande jobba med det jag vill hålla på med men kanske inte på samma ansvarsnivå. Sen kan jag fortsätta till sjuksköterska. Mammaledigheten kanske får mig på andra tankar också. Jag är 22 och ska fylla 23, jag har hela livet på mig och det är mitt liv och mina val. Även fast vissa i min omgivning gärna vill styra och ställa och komma med förslag, och det kan jag ta, men det är ändå mitt liv och jag ber er respektera mig och mina val.


Det kommer bli en kämpig, torsdag, fredag, lördag, söndag.. men jag ska ge det sista..
Kanske kommer jag känna annorlunda än vad jag gör nu, men orken finns inte som den borde göra..

Kanske lägger sig lugnet över oss nu från ett hektiskt halvt 2008 och det sitter fint.
Jag är rundare än goast men det är sådant som hör till och lite trivs jag faktiskt i det för det är utav en anledning och jag är inte bara tjock, jag är gravid i månad 6 - och därmed i vecka 28 och nu är det säkra kort så gott som till 100%.
Vad har inte hänt 2008 istället för vad som har hänt 2008? För det känns som allting har hänt och vänt till det positiva! Jag känner mig på rätt väg in i mitt liv och är inte lika förlorad och förvirrad som jag varit tidigare år. Jag har hittat på mig själv och är på den rätta vägen, det finns en mening med det som sker och jag njuter.
2008 i minnenas väg:
Började med nyårsfirande i Kungsgården med mamma och några till, ett lugnt nyår och därefter återigen till Sundsvall och studierna. Vintermånaderna var som kämpigast och mörkast och att vara ifrån min familj och mina vänner var ingen hit och dessutom är Norrland inget för mig, det har jag lärt mig, berg och skog med kyla och mörker. I mars började det hända grejjer när en viss person, Lars, som inte då "funnits" i mitt liv som han gör nu började nysta sig in i mitt liv igen. Det började med några sms och telefonsamtal, för att vidare sent en natt skriva på msn att han ville va med mig för jag var galet mysig. Jag blev nog lite chockad och tog det med en nypa salt för att fråga dagen efter vad det egentligen handlade om och då fick jag det svar jag nog helst hade önskat mig.. Så det hela rullade på och efter födelsedagsfirande den 25e april med Sanna och Cecilia tog jag bussen till Sandviken och där stod han och väntade på resecentrum och även fast det nog var minst 1år sedan vi setts så var det som att vi funnit varandra redan. Sen dess var vi fast i varandra och allt kändes så bra så det blev vi. Det gick rätt fort med allting, träffa familjer och släkter redan inom kortare tid av en månad. Inte nog med det så två månader senare någon gång mellan Lars födelsedag den 18e juni och midsommar veckans söndag den 21a juni så blev våra liv sammanflätade för resten av livet fast detta fick vi svart på vitt på i början av augusti. Ett mirakel blev till. Vi flyttade även ihop då i juni för att slippa dubbla hyror, på torggatan 7 i Sandviken. I augusti tog vi oss en veckas semester på Zakynthos tillsammans och för första gången kunde vi rå om varandra ordentligt och bara få vara från vardagens krav. September satte skolan igång igen för min del och den 3e terminen på sjuksköterskeprogrammet inleddes i Sundsvall, började läsa hemifrån och åkte upp på obligatoriska saker vilket passade bättre än att vara däruppe i veckorna. Husköp i Norrberg (Kungsgården) blev det för mig och Lars, väldigt mysigt och lugnt med en del rust som hör till om vi skulle få det som vi ville och där börjades rusten med badrummet. Oktober kom och ultraljudet under vecka 17 blev en magisk upplevelse för båda två den 24/10, att se att det var ett liv som finns i mig, som rör sig och som blev till av oss. Vårat lilla liv. En ring på fingret sökte sin plats samma dag, för att ära denna dag lite till och att vi hade varit tillsammans ca ett halvår. November och december var månader som bara rullade förbi kändes det som, magen växer mer och mer. Julkänslan kom med lite stress och panik men nu blev faktiskt badrummet så gott som klart. Det nya året firade vi in här hemma med 7st andra med middag och tilltugg, kallt var det. Det nya året har nu börjat och det känns som vi har hunnit umgås med varandra nu i några dagar på riktigt utan några måsten som skall göras, bara få vara hemma och ta det lugnt fast det är kurxigt med det när man är van att va i full gång. Jag får vänta och se vad som händer med min fortsatta utbildning för vårterminen 09, förhoppningsvis kommer det beskedet nu i veckan redan. Träningsdagens första dag hade vi igår och visst känns det i kroppen att man inte har tränat på nästan 1år, men skönt var det även om jag inte får köra slut på mig som man kan annars men det blev en helt annan känsla i kroppen och träningsvärken finns här idag!

vilket betyder att vi får hem folk hit om badrummet blir klart, vilket det förhoppningsvis blir idag tack vare att Lars tog tag i vvs-delarna själv och har dragit alla vattenledningar själv, duktig som han är borde han nog snart bli hantverkare :P

Julen har verkligen varit trevlig, vi var ner till Heidi och Jonas i Husby-Sjutolfta tror jag det heter. Jättemysigt ställe. Där var även mamma, Pär, Hans, Kimmo, Julia och moster Soile samt Pauli. Vi tog oss ett par dagars ledighet med lite avkoppling, massa god mat, varmt badrum, trevligt sällskap, riktigt tomte, riktig kungsgran, sovmornar, guitar-hero spelande och även lips. En massa jättetrevliga och jättebra julklappar som vi är jättetacksamma för!! Hoppas det kommer ytterligare tillfällen då det finns tid att spendera mer tid med släktingar från höger och vänster :)

"Svensk historik 

Vad gäller julklappar iakttogs förr en högre grad av hemlighetsfullhet. På julaftonsmorgonen (numera utdelas "julklapparna" i regel efter kalle anka) hörde man en knackning ("klapp") på sin dörr eller på sitt fönster, och omedelbart därefter inkastades ett väl inlindat paket.

Seden att ge bort julklappar kommer från en lantlig tradition som innebar att byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade man in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan hade man ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den fina presenten. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli tagen på bar gärning under julklappsutdelandet, eftersom verserna kunde vara ganska så elaka och grovkorniga. På en del platser delades julklapparna ut av en julbock, men han och hans uppgifter har sedan slutet av 1800-talet övertagits av Jultomten.

Att givmildheten alltid varit som störst i juletid har sin naturliga förklaring. Under en kort tid fick man vila från vardags slitet i överflöd av både mat och dryck. Man visade särskild omsorg om traktens fattiga och att låta bli att bjuda en besökande på något under juletiden kunde bringa otur. Då riskerade man nämligen att gästen gick ut med julen". (wikipedias förklaring).

 

 

Yepps, nu är det påväg från Karlskoga. Så om 2-3dagar, blir alltså ev. slutet på den här veckan eller början på nästa!
Så nu hoppas vi på att allt är som det ska å att det inte kommer ett höger :P

Massagebadkar singel A201A (Vänster)
1420 x 750 x 650mm
Ett mindre massagebadkar med marmorinlägg. Komplett med
17 st välbalanserade massagemunstycken, komplett blandarpaket, flerfunktionsdusch, front, FM-radio, telefon(inkommande samtal),
cd-ingång, fjärrkontroll, digital kontrollpanel, undervattensbelysning,
nackkudde, självdränerande slangar, spolfunktion, marmorinlägg, torrkörningsskydd, etc.

Inklusive värmare (2 000watt) & automatisk ozonrengöring.

AAAAAH vad vi ska njuta sen då!!! :D
Det finns ett slut på det här med! Tack och lov! :D

ja det var min morgonkvist det vid tre fyra tiden. Var inte direkt rogivande, magknip efter hela vänster sida av magen samtidigt som det var en hel del gaser och bubblor i magen. Gick inte direkt över och ont gjorde det. Vet inte vad det var för fel, om det var något jag ätit eller om det var någon som låg och tryckte på mina tarmar. Sen vid sextiden satte hungern igång med en rejäl spänningshuvudvärk med yrsel och en extrem trötthet i hela kroppen. Jag vill inte bli sjuk nu eller att det är något annat fel. Kanske är det så att den här tentan ska döda mig en gång till det här halvåret, det här är inte bra för mig eller min kropp. Apstressad och mår piss så det finns bara ett sätt att välja på, plugga och klara skiten.

Det var faktiskt en hel del som fastnade om diabetes 1 och 2 igår efter att jag tröttnat på böckerna och satte mig och läste på sjukvårdsrådgivningen.se! Så nu kan jag det väsentligaste om diabetes och dess prover. Får se om det blir samma sak med ortopedi och onkologi idag, fast det lär jag försöka läsa i böckerna och det är inte direkt mina favoritområden har jag märkt. För till förra tentan va det riktigt segt att läsa om det och så känns det nu också, så jag är ju ganska osmart som inte sätter mig ner och läser och lär mig istället för att läsa om sånt jag redan har kunskaper om. Men men, det är bara att kämpa på å hoppas det går vägen.

Promenera skulle jag också behöva göra, det liksom kryper i benen nu men det är inte så kul å gå ut å gå å känna att man kan halka omkull... Ska bli skönt efter nyår när vi ska fixa träningskort båda två, visst att man inte ska träna alltför hårt å att man inte kommer uppnå nå resultat med träningen när man är gravid, men bara genom att sitta på en motionscykel eller liknande en timme kommer göra mycket för mitt välmående!

Ja nu är det inte många dagar kvar tills tentan är här igen... På lördag mellan 9-15 sitter jag å några till på Sandbacka Park och skriver och SKA läsa frågorna noga å låta det ta den tid det tar.

I helgen blev badrummet färdigkaklat!! :D Så nu på byggnadsingenjören Lars sida så gäller det att regla å fixa taket, sen kommer rörmokaren å gör klart sitt jobb på onsdag, eller allt förrutom att koppla in badkaret eftersom det ska dyka upp den här veckan förhoppningsvis.
Har nyss skickat iväg en stor del av Lars lön till kakelsättarn, känns inte riktigt lika roligt! 11000kr, 3000 för material å 8000 för arbetet å då har vi köpt mkt material själva också för 15000. Så det kostar att renovera badrum! Bra blir det å nåmer renovera badrum blir det inte de närmaste 20åren! Jag tror man ska bli hantverkare, kolla, rörmokaren tar 250kr i timmen (svart) å kakelnissen tog ca 350kr i timmen (svart) så jaaaa. Man kanske ska utbilda sig till hantverkare! Eller ha dubbla liv! Näe, men de känns lite surt men kommer kännas mycket bättre när man kan ligga i massagebadkaret och bara njuuuuta!!! Vi får tänka långsiktigt nu för såhär snålt kommer vi förhoppningsvis inte leva igen!

I lördags va Lars upp till Söderala och spelade så då passade jag på att göra Cecilia sällskap i Gävle eftersom hennes karl va kvar i Kalmar över helgen, så det blev lyxmiddag med lax å färsk pasta, sen film och massa onyttigt å massa prat! Min mun gick å gick kändes det som, Cecilia lär ju ha fått skavsår! Märks att man inte träffar henne eller någon annan särskilt ofta å när man väl gör det så bubblar man av pratenergi! Va riktigt trevligt å klockan gick så otroligt fort, 01.15 kändes det som det var dags att ta sig hemåt när även Lars va påväg hem. Det var den värsta bilresan jag har varit med om när jag kört själv, det va som underkylt regn kom ner eller väldigt små snöflingor för det va ju minus 5 då, som smälte på rutan å gjorde att det växte fram is på hela rutan om man körde fortare än 70. Det var läskigt så det blev lite omvägar i Valbo och Forsbacka. Hjälpte inte att man hade fläkten på full fart å värmen på 25grader, mer än att man blev svettig själv! Lars hade haft samma problem ifrån Hagsta å hem så det var inte fel på föraren den här gången!

Jag har sovit till 12 idag, ifs somna vi väl runt 00 igår också, men det är nog mkt sömn som behövs ta igen när man har gått å lagt sig mitt i natten i helgen å ändå klivit upp vid 10. Den där energin är inte riktigt som vanligt nu å det känns som jag skulle kunna gå och lägga mig och sova igen resten av dagen men jag är tvungen till att plugga!

Längtar så till lördag eftermiddag!